”TROTS ALL CANCER ÄR JAG FORTFARANDE EMMA”

För någon vecka sedan medverkade jag i ”En podd om cancer” och för några dagar sedan släpptes avsnittet. Jag och programledaren Lotten Åsén Blomqvist pratar om min komplicerade relation till cancer. Hur allt började och vad som hände och händer på vägen.

Lyssna HÄR

Vi fick möjligheten att täcka en hel del ämnen och frågor. Vi pratar om hur min komplicerade relation till cancer ser ut. Som drabbad av hjärntumör (sedan 2011) och bröstcancer (sommaren 2017), samtidigt som jag även är närstående till min syster som lever med spridd bröstcancer (2015). Hur förhåller jag mig till min cancer? Till all cancer? Hur tänkte jag 2011 och hur tänker jag i dag?

Vi pratar om ångest och 2 månader av panikångestattacker och ovisshet. Epilepsi och smärta. Att bli utbränd och lära sig hantera motgångar i livet. Vi snackar acceptens, hur accepterar man ett liv med cancer?

Hur är det att leva med en sjukdom i hjärnan? Vad är hjärntrötthet och hur påverkar det mig i vardagen? Något jag inte helt fick med i avsnittet som jag bara MÅSTE få lägga till är att vissa ser min hjärntrötthet som att jag ”bara är lat”. Jag har tyvärr vid vissa tillfällen fått lov att försvara den och det är bland det värsta. Som en fet käftsmäll, en kniv i hjärtat. Hjärntrötthet ÄR ett verkligt problem, det handlar inte om lathet. Precis lika lite som depression handlar om lathet eller att ”bara rycka upp sig”.

Var det någon skillnad för mig att få hjärntumör och bröstcancer; i så fall vilken? Vi pratar även om min syster, oro och framtiden. Rädslan kring cancer och hur man lätt glömmer personen bakom cancer. Blir man automatiskt sin sjukdom när man blir sjuk? Jag delar mina tankar kring det och vill aldrig sätta ett likhetstecken mellan Emma och cancer. Varför och hur? Jag svarar.

Vi pratar om Ung Cancer, mitt engagemang kring cancer och vad det ger mig. Min framtid och prognos, har jag två eller sex år kvar? I avsnittet frågar Lotten även om något jag saknat under alla år som cancersjuk, nämligen kärleken. Som ung är datinglivet något som är en stor del i vardagen och som cancerdrabbad påverkas även kärlekslivet. Vad är svårigheten med att träffa kärleken när man är sjuk?

Jag berättar vad som hjälpt mig, har jag accepterat min situation? Hur ser min närmaste framtid ut och vad har jag för planer nu?Jag var rätt sliten den där dagen, men bjussar ändå på bilden. Lotten gav mig väldigt mycket energi den där dagen och det blev ett så fint möte och samtal med henne! Vilken varm och genuin själ inuti henne.

Hoppas ni vill lyssna! Jag är så nyfiken på vad ni tycker om avsnittet! #enpoddomcancer

Emma

”EN PODD OM CANCER”

Fredagen bjöd på inspelning med Lotten som är programledare för Akademiska Sjukhusets podcast som heter ”En podd om cancer”. Precis vad jag behövde efter en oerhört slitsam, känslofylld och jobbig vecka. Nu är själ och hjärta tankat med extra värme och energi, efter fint möte och samtal med Lotten.Vi pratar om min – inte helt okomplicerade relation till – cancer. Jag delar med mig av mina erfarenheter och tankar. Hur jag genom åren lärt mig hantera och någotsånär acceptera att leva med cancer. Jag berättar hur min hjärntrötthet är. Vi pratar kärlek och om varför det ibland känns svårt att träffa that special someone. Hur det är att vara sjuk och samtidigt närstående till sin syster. Och så vidare, och så vidare och så vidare.

Kommer knappt ihåg vad jag sa, haha som vanligt. Slänger upp länken här när avsnittet finns tillgängligt och hoppas ni vill lyssna!

Emma

CANCERSNACK AVSNITT 9

Torsdag och veckans avsnitt av Cancersnack är här! Jag och Lotta delar med oss av våra tankar kring livet med obotlig cancer. Lotta berättar om hur det varit att leva som närstående till sin man Elias och jag berättar hur det är för mig att leva med min cancer. Både som närstående och drabbad är det en otrolig påfrestning – att hela tiden försöka förhålla sig till cancern. Livet, som den berg- och dalbana det är, får på något vis nya nivåer när cancer träder in under årets alla dagar. Personligen måste jag säga att det är ett slitsamt liv, men i veckans avsnitt fokuserar vi på livet och glädjen. När den mentala styrka är så stark att det känns som att ingen eller inget kan stoppa en. När man får nog av cancern och bara måste få se framåt oavsett vad. Vi delar med oss av våra verktyg och förhållningssätt. Träning, kost, mentala biodukar och mycket mer.

In och lyssna, prenumerera och recensera! Tusen tack till alla er som lyssnar. Tusen tack också till er som mailat, kommenterat och delat. Vi blir lika berörda och varma i hjärtat varje gång oavsett om ni delar med er eller tackar oss! All värme till dig – drabbad eller närstående – tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi hjälpa varandra hitta riktningen och vägen framåt när det känns som vi tappat kompassen.

Lyssna HÄR eller HÄR.

Emma

 

CANCERSNACK AVSNITT 8

Torsdag och som alltid släpps veckans avsnitt av vår podd Cancersnack. Denna gång gästas vi av vår fina vän Sara. Hon berättar om livet efter att hennes man diagnosticerades med glioblastom – en allvarlig form av hjärntumör. Hon delar med sig av sina tankar med en öppenhet som är beundransvärd. En inställning som imponerar och berör. Berättar om förbjudna tankar som lätt dyker upp som närstående, en ny framtid och om att ta chansen att leva när man kan.17799417_1299213870114816_5248113779112736582_nJag satt tårögd i studion. Mållös och berörd. Att höra henne berätta om hennes och Daniels resa blev oerhört nära min egen med tanke på att Daniel hade hjärntumör. Samma form som mig fast den mest aggressiva graden; 4. Jag känner mig lyckligt lottad (om en nu kan säga så i denna situation) som ”bara” har en grad 2. Samtidigt blir jag fruktansvärt rädd. Rädd att det som hände Daniel ska hända mig. Fast det hjälpte mig också på något vis, att få ta del av Saras story. Hennes tankesätt. Dessutom känns det så jävla – ursäkta min franska – viktigt att lyfta närstående. För alla uppoffringar ni gör. För allt ni hjälper oss drabbade med. Vi skulle aldrig klara oss utan er. Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla mina närmaste, som funnits där och hjälpt mig med vad det nu än må ha varit. 

Lyssna här eller här. Finns också självklart där alla andra poddar finns!

Emma

AVSNITT 7 CANCERSNACK

Det är torsdag och som vanligt släpptes veckans avsnitt av vår podd Cancersnack. I avsnittet gästas vi av Fabian Bolin som berättar om sina erfarenheter kring ALL (Akut Lymfatisk Leukemi). Första gången jag läste om Fabian var när han var med i en artikel i Svenska Dagbladet. Artikeln handlade om intensivvård för unga med cancer i livets slutskede – klicka HÄR om du vill läsa. Kan inte understryka nog hur viktig den artikeln är! Minns när jag läste den och kände igen mig mycket i hur Fabian tänkte. Där någonstans blev han en viktig förebild i min fight mot Mårten. Mycket av det jag både läst, sett och hört om honom skulle kunna komma från mig själv. Hans livsstilsförändringar, kosten, träning, att fokusera på det positiva – ja likheterna är många och det är så skönt att höra någon annan säga det där en själv tänker eller känner ibland. En slags lättnad.

När vi spelade in det här avsnittet var det en jäkligt skön stämning i studion. Härlig energi och ett flow i samtalet, precis så där jag önskar att det alltid ska vara fastän att vi pratar om cancer. Vi behöver inte göra det värre än vad det redan är.17554023_10154716851254263_30510696367576907_nI avsnittet berättar han om sina skådespelardrömmar och karriären i London. Hur karriären byttes mot cytostatikabehandlingar när han fick beskedet om sin leukemi. Lugnet som kom när han trodde han skulle dö. Livsstilsförändringar och nya drömmar om att rädda världen som växte fram. Kostens betydelse och om att bygga mental styrka. Personligen kände jag mig ganska mållös, han är både inspirerande och fascinerande. Det är ett avsnitt som innehåller både skratt och förundran.

Vi pratar även om Fabians (och Sebastian Hermelins) War On Cancer och det är en site jag starkt kan rekommendera att besöka. Där kan man bli storyteller om man känner att man vill dela med sig av sina erfarenheter kring cancer. Samt läsa och få kontakt med andra storytellers. Dessutom säljer de superfina armband! De bygger just nu om hemsidan, men klicka här för att besöka den och skriv i din mail om du vill få en notis när den är klar. Vem som helst kan bli storyteller vilket är klockrent! Fabian och Sebastians drivkraft och vision är precis vad världen behöver!

Så in och lyssna på dagens avsnitt HÄR eller HÄR. Lovar att ni kommer bli både berörda, inspirerade och troligtvis även fascinerade.

Emma

IDENTITETSKRIS OCH MAMMASORG

Cancern slog ner som en bomb i mitt liv en månad innan jag skulle fylla 22 år. Jag hade precis dragit igång sista året på Samhällsvetenskapliga programmet på Mälardalens högskola. En treårig utbildning som jag såg fram emot att ta examen från. Sen skulle jag ut i vida världen och se mig om. Det var tanken. Det var planen. Men så blev det inte. Istället började ett krig mot min hjärntumör, som jag döpt till Mårten. 22 år gammal blev jag tvungen att ta beslut om operationer som kunde göra mig förlamad. Operationer som i värsta fall kunde göra mig till en grönsak.IMAG0841 kopia

Jag genomgick en tung strålbehandling i 6 veckor. Kände hur hjärnan fungerade sämre och sämre. Hur tröttheten tilltog samtidigt som cortisonet jag åt gav mig en galen energi som inte går att beskriva. Jag minns hur jag flyttade min gigantiska garderob och idag fattar jag inte hur det gick till. Jag gapar lika mycket som mamma och Jonas gjorde när de kom på besök och förstod att jag inte hade skämtat. Vissa dagar låg jag bara i soffan och kämpade med att försöka styra ögonen när skallebanken var som värst. Då fungerade ingenting. Hjärnan styr kroppen, talet, minnet – allt. När den inte funkar fungerar ingenting. Som att dra ut kontakten till datorn. Inget händer hur hårt du än trycker på knapparna. Jag blev tvungen att gilla läget._MG_0805tillemmaFoto: Caroline Broberg

Jag snaggade av mig håret när det började lossna. Ansiktet tappade mer och mer sin vanliga form och svullnaden tilltog på grund av cortisonet jag åt. Cortisonet fick svullnaden i hjärnan att gå ner efter operationen. Det räddade mig, samtidigt tittade jag mig i spegeln och sökte förtvivlat ansiktet jag brukade möta varje dag. Men hon fanns inte. Hon var borta. Friska Emma syntes inte hur mycket jag än letade och kände på mina främmande kinder. Jag hatar den här bilden för jag hatar hur jag ser ut. Jag minns hur jag bara såg cancern och identitetskrisen var ett faktum. Var tog jag vägen? Emma?MG_9874svtillemmaFoto: Caroline Broberg

Den känslan, av att tappa sig själv, var väldigt stor för mig. Det långa håret jag hade innan, den markanta luggen var så mycket jag. Håret kan ses som en petitess när det gäller liv och död men det blev ytterligare en grej jag var tvungen att acceptera. Ytterligare en sak cancern kom in och bestämde över. Att tappa håret gick inte att kriga mot, det bara hände och jag var tvungen att följa med. Hitta andra sätt att uttrycka mig och min personlighet.MG_9608svtillemmaFoto: Caroline Broberg

Jag minns än idag vad jag tänkte den där stunden tårarna rann och i maj är det 5 år sedan. Jag grät över allt jag tvingats gå igenom. Tårarna föll över att min framtid rann mig ur händerna likt sand. Känslan av att den inte skulle komma på grund av min ovanliga hjärntumör. Jag minns att jag kände mig liten och sårbar. Som att ingen skulle kunna hjälpa mig för ingen hade kunskaperna min tumör krävde. Insatserna och riskerna var för stora. Flip a coin, ungefär. Det kan vara över på två sekunder beroende på hur myntet landar. Jag stod på en grund som var i en enorm gungning och långt ifrån trygg eller säker.

Jag grät över att jag kanske inte skulle kunna bli mamma. En bild som alltid varit så glasklar i mitt huvud. ”Det är klart jag ska bli mamma någon gång!” Med åren bilden blivit suddigare och suddigare. Jag vet inte om jag vågar med min kroniska cancer. Den sorgen började jag prata om i dagens avsnitt, men jag slängde rätt snabbt över frågan till Lotta. För det var en fråga som gjorde att min röst inte höll. Tårarna började rinna där vi satt i studion. De rinner i skrivande stund också och den sorgen är så otroligt stor. Sorgen över att kanske inte bli mamma. Vilket också innebär att mamma inte får bli mormor, pappa farfar, syrran moster och brorsan morbror, till mina barn. Sorgen går – för mig – liksom i så många fler steg än mig själv.

Emma

AVSNITT 6

Avsnitt 6 av Cancersnack släpptes idag och det är ett avsnitt som betyder oerhört mycket för mig. (Länk kommer längre ner i inlägget) Frida Grape från Psykologpartners gästar oss igen. Det blev ett fint och lättsamt samtal om något som egentligen är oerhört svårt. Under eftermiddagen kommer det ett inlägg om mina innersta tankar kring min identitetskris. Foton från tiden när jag famlade i mörkret och samtidigt kände sorg och glädje. Håll utkik!

I dagens avsnitt pratar vi om identitetskris, sorg och verklighetsglapp, sex och infertilitet. Barn och familjedrömmar. När man drabbas av cancer påverkar det så enormt många olika delar av ens liv. Sig själv, bilden av sig själv eller kanske bilden av ”oss” i en parrelation. Framtiden påverkas, drömmar och mål. Vardagen sätts på paus och fokus tvingas skifta. Vissa saker man planerat bara måste vänta på grund av behandling, chock och helt enkelt livsnödvändiga insatser. Att få bort cancern, eller i alla fall få stopp på den.
17457618_10154697133439263_8746315743484572825_nJag, Frida och Lotta på Bauer Media i Stockholm där vi spelar in om dagarna.

Lyssna HÄR

Lyssna HÄR

Tack Frida för din medverkan, dina kloka ord och din värme. Det var så oerhört skönt att få det där verklighetsglappet jag kände som drabbad, bekräftat och hört. Dela gärna podden så blir vi – som vanligt – gladast i hela världen!

Emma

AVSNITT 5

17391821_10154689248659263_550532801_nAvsnitt 5 av Cancersnack släpptes i torsdags och vi pratar om sorg. Sorgen vi drabbas av när någon vi älskar går bort. När kampen mot cancer tar slut för att sjukdomen är för svår och aggressiv. Frida Grape, som jobbar som psykolog på Psykologpartners, gästar oss och vi pratar om vad sorg är. Sorgens olika faser och vilken funktion den har. Ett stort ämne som vi känner är oerhört viktigt att prata om.

Lyssna här.

Eller lyssna här.

Emma

NYTT AVSNITT UTE

I ett soligt Sandhamn 2015.14717144_1275206832515520_151136599286037246_nDet var här Cancersnack började ta form, utan att vi egentligen visste om det. Vi diskuterade frustrerat och passionerat cancer och alla tankar vi hade. Hur lite det pratades om cancer och hur fördomarna, följt av rädslan, fanns vart vi än vände oss.

Vi ville så mycket och sen dess har mycket hänt. Lottas man – Elias – levde. Min tumör växte inte. När jag tittar på bilden har så mycket hunnit hända. Från då, till nu. Tankarna och idéerna vi hade då har ändrats. Tvunget ändrats. Livet med cancer är en vardag i ständig förändring, både som drabbad och närstående. Vi vet att både glädje och sorg måste få dela rum med varandra.

Idag släpptes vårt 4e avsnitt av Cancersnack. Vi pratar om sorgen. En annan dag pratar vi om glädjen. Podden blir lite annorlunda än vi tänkt, men minst lika viktig ändå.17191150_1274856352550568_1411533029357429990_nLyssna HÄR.

Eller lyssna HÄR.

Prenumerera och recensera gärna när ni lyssnat, så att vi vet vad ni tycker! Tusen tack!

Emma

MONDAY

Veckan startade för mig med blandade känslor. Igår såg jag fram emot denna måndag och tänkte att det skulle bli så roligt att träffa Lotta och fixa med podcasten. Morgonen grydde och solen sken in genom mitt sovrumsfönster. En vacker morgon, glädje men också sådan huvudvärk. Men ”det blir bra” tänkte jag och försökte fokusera på det bra; Lotta och Stockholm. Ju längre in på dagen vi kom desto jobbigare blev det. Det där vi kallar känslor dök upp och försökte ta över. De går ju verkligen inte att styra och jag har känt så mycket idag. Framför allt har jag känt mig ledsen och tyngd. Jag hade behövt dra täcket över huvudet och bara gråta några timmar. Elias har dykt upp i mitt huvud och så även Gisela. Sorgen över att de är borta kan jag knappt förklara. Jag orkar inte ens sätta ord på det just nu.

Jag är ledsen över ganska mycket ikväll. Att Mårten växer och jävlas. Huvudvärken som dunkar och öronen som värker. Tålamodet blir genast noll och koncentrationsförmågan inte den bästa. Att jag vill så mycket men att jag inte riktigt är ”där”. Samtidigt hade jag idag ett ”jobb” att göra med podden och då är det bara att stänga av allt vad känsloliv och värk heter. Försöka hålla humöret uppe, fyllas med energi av människorna jag möter och det har verkligen hjälpt idag. Nästa vecka släpper Dagens Nyheter en intressant och galet viktig intervju och artikel om cancer. Så även fotografering till artikeln ingick i dagens schema. Burr, det var ett ganska kallt och blåsigt Stockholm.17017024_1271534436216093_3089009065954500020_oSlänger upp länk till artikeln här på bloggen när den finns! Sådana saker, podden och bloggen ger mig otroligt mycket glädje och energi mitt i vardagen som i övrigt är en aning jobbig just nu.

Tusen tack till alla er som mailat och kommenterat, jag ska sätta mig och svara er som ännu inte fått svar under morgondagen! Det känns både viktigt och fint för mig.

Emma