UPPSKJUTEN OPERATION OCH ÄNNU EN

Sitter i soffan med en kaffe. Funderar över livet och saker som händer. Försöker förstå. Det som gör att jag kan förstå mitt bröstcancerbesked är en sak; gener. Ja, det är den enda förklaringen som gör det här någotsånär greppbart. Begripligt. Vi måste ha gener som ökar risken för cancer, det måste vara så. Min syster har en förändring på genen TP53 som bland annat kan ge bröstcancer och det enda jag tänker nu är att jag också måste ha den. Eller någon liknande. På något sätt skulle det kännas skönt, för då blir hela cancerkarusellen tydligare. Att det inte handlar om otur eller livets taskiga lotteri. Snacka om att jag i så fall har dragit två feta nitlotter. Hela min familj har i så fall fått så äckligt orättvisa lotter. Sneglar på min älskade pälsboll som ligger i puffen och slumrar skönt. Hon håller mig på banan. Tack och lov att jag har dig. Du är min räddning alla dagar i veckan, alla timmar om dygnet. So much love.Jag skulle skrivit igår, men hela dagen satt jag i telefon. Var det inte en jakt på läkare och sjuksköterskor så var det att avboka patienthotell eller invänta samtal från sjukhuset. Ringa och uppdatera de jag älskar. Det är bland det svåraste man kan göra. Ringa och berätta ännu ett cancerbesked och veta oron, ångesten och sorgen som uppstår precis när man avslutat meningen ”jag har bröstcancer”.

Jag känner ändå att situationen är hanterbar. Jag mår bra trots att jag sitter i en jävla taskig sits. Tårarna rinner oftast över när jag pratar med människor jag bryr mig om och som jag vet bryr sig om mig. Då blir den där handen på axeln känslomässigt påtaglig oavsett hur många mil bort de befinner sig. Tack till alla som hört av sig, jag känner verkligen att jag inte är själv i det här.

Men nu då, vårdplanen? Jag skulle ju egentligen åkt till Uppsala på tisdag för att opereras för Mårten, men nu blir den operationen framskjuten. Bröstoperationen prioriteras först och jag ska på läkarmöte på Bröstenheten den 24 augusti. Då får jag prata igenom alternativen jag har och får ett operationsdatum. Det låter som att det kommer bli inom några få veckor. Diskussionerna kring mina alternativ har gått lite fram och tillbaka. Min bröstcancer är så kallad ”duktal” – den vanligaste formen av bröstcancer. Den kan sprida sig som läkaren förklarade och är hormonkänslig, men inte HER 2 positiv. Vilket tydligen var bra. Det här är något jag kommer förklara mer av i kommande inlägg när jag själv greppat det bättre.

Nu ska jag ut och springa av mig lite tankar, låta F sniffa de senaste nyheterna från marken. Det blir en fin lördag med efterlängtat besök och jag tänker försvinna in i en rosa bubbla för helgen. Njuta av livet och låtsas som att beskedet aldrig kom. Verkligheten kommer stå där och knacka på snart nog ändå. Nu tänker jag drömma mig bort, bara vara i nuet som känns lite som bilden trots cancerskiten. Alltid dessa två sidor av livet, rätt underbart ändå faktiskt – med ljuset i mörkret.

Emma