Almedalsveckan i Visby kom lägligt. Det blev en perfekt mini-semester och gav den där känslan av att vara som utomlands. Att sätta sig på flyget och landa någon helt annanstans – så efterlängtat och befriande. Det är rätt skönt att få befinna sig i en drömbubbla ibland, umgås med människor som får en att skratta. Se nya saker. Utmana sig själv och växa som person. Eller en sådan enkel sak som att bara sitta på asfaltskanten och dingla med fötterna medan man blickar ut över vattnet som glittrar och vågorna som sköljer in mot stranden. Dricka en kaffe och prata om livet med en som både hör och förstår. Mitt hjärta fylldes av värme.
För mig var det det perfekt. Visby. Hänga med nyfunna vänner, njuta av sommar och sol. Äta goda vegetariska crêpes och prata om tuffa erfarenheter, samtidigt som skrattet ekar mellan varven. Att stå och välja mellan 200 olika sorters glass – haha det är en tuff uppgift för en som är född i vågens tecken kan jag lova! Hade jag inte fått ont i magen hade jag nog tagit 5 kulor… Jag dog smått i glassheaven. Att mingla på olika vårdseminarier och lyssna på paneldebatter. Att prata psykisk ohälsa med några från Sveriges elevkårer som bjöd på både kloka tankar och den godaste cholkadglassen. Ja, jag njöt i Visby även om mitt huvud var långt ifrån med.
WarOnCancers Fabian Bolin var en av de jag hann lyssna på – så klok och bra – skriver mer om dem och de andra vårddebatterna i kommande inlägg. 
Jag och Ellinore (på bilden ovan) var i Visby för Ung Cancer och satt med i panelen under seminariet. Manifestet som vi under en tid jobbat fram och byggt upp – ”Vård på våra villkor” – skulle presenteras och diskuteras. Vill ni läsa mer om det klicka HÄR.
Många tankar har landat så här en tid efter Almedalen, skriver om de i kommande inlägg.
Emma
Emma Skoglund 