Juni blev för mig en tung månad och jag blev så oerhört trött på att bara skriva av mig om negativt och jobbigt. Så jag har gett mig själv en välbehövlig paus de senaste veckorna. Från det mesta cancerrelaterat, från ansvar, från många måsten. Okej, haha bortsett från Almedalsveckan i Visby 😉 Många dagar med långa promenader i hennes sällskap förgyller alltid. Hon är nöjd om hon får en kotte att leka med. Less is more right?
Ja, juni var en månad som kom med tuffa besked samtidigt som jag tog jobbiga beslut. När huvudet, kroppen och magkänslan säger ”Stopp, gör något! Sluta nu!” men hjärtat är investerat och envisas med att fortsätta… Tills det inte går mer och jag inser att jag måste börja respektera mig själv i större utsträckning. Lyssna på vad det faktiskt är jag säger och agera efter det även när det känns obekvämt och jobbigt. Jag trodde jag gjorde det, men behöver nog ta en titt på den biten av mig själv. Logiken och känslorna är långt ifrån in sync alltid och jag har tydligen en tendens att backa över mig själv. En tendens att vara något för snäll och jag blir arg på mig själv för att jag inte säger ifrån när jag egentligen borde.
När jag väl landade i mitt beslut var det som att ett berg lyftes från mina axlar, samtidigt kände jag mig ledsen. Det sved – vilket livet och allt det kommer med uppenbarligen gör ibland. Men jag tittar på lejon-bilden och tänker att ännu en gång har jag lärt mig något. Massor om jag ska vara ärlig. Jag måste bara komma ihåg det.
Jag börjar där. Fortsätter med resten senare.
Emma
Emma Skoglund 