Har fortfarande svårt att smälta all respons jag fått på artikeln i Dagens Nyheter (Läs HÄR) om metaforer och cancer. Att sitta med en helt nyprintad och i princip orörd tidning i handen är något nästan magiskt. Tack för leveransen Thomas och tack för en otroligt viktig artikel!
Att läsa rubriken, texten och se bilder på mig själv, är något jag inte känner mig lika främmande med längre. Även fast jag kan få som hugg i magen när jag tar in tankarna och orden som står. ”Emma Skoglund, 28 år, kämpar mot sin obotliga cancer”. Okej, bortse från att jag sagt fel ålder till dem, haha. Men att jag står med i samma mening som obotlig cancer är något som blivit en vardag. Efter 5 års krig mot Mårten blir det vardag, vare sig man vill eller inte. Ändå kommer ju de där huggen ibland. När jag tänker efter kanske en gång för mycket över hur situationen ser ut.
Dubbelsidigt uppslag i Dagens Nyheter och jag känner mig ärad. Tacksam. Lycklig och glad för alla som hört av sig. Tack för att ni skrivit. Öppnat er och berättat. Tusen gånger om; TACK från botten av mitt hjärta! Tillsammans gör vi ringarna på vattnet. Tillsammans gör vi skillnad.
När det gäller metaforer och cancer så är jag verkligen en av dem som använder det ganska frekvent. Ta bara Mårten som exempel. Jag ser mig som en fighter, för att det ger mig styrka. Jag säger att jag krigar för att ge mig själv energi att fortsätta orka. Orka stå ut i en situation jag egentligen är rätt maktlös i.
Personligen tror jag stenhårt att ens inställning påverkar hur man mår. Oavsett om man är sjuk eller frisk. Men jag tror det är extra viktigt att hålla modet uppe när man är sjuk även om man faller ibland. Även det, tror jag, är viktigt – att faktiskt falla. Men att resa sig igen är livsviktigt. Oavsett om man gör det själv eller ber om hjälp. Jag tror man kan hjälpa kroppen att hantera ens cancer när man drabbats. Genom sunda livsval. Bra kost som boostar immunförsvaret, träning och motion som skapar endorfiner och positiva hormoner i kroppen. Hjälp kroppen genom att umgås och skratta. Att göra allt för att må så bra som möjligt.
Med det ovanstående sagt menar jag inte att man blir frisk. Med det ovanstående menar jag inte att de som dött pga cancer gjort något fel eller kämpat för lite. Jag vet att oavsett om man gör allt man tror på så går det inte alltid. För att cancer är ju så ibland; för svår att bota. Cancer tar ibland liv.
Jag är övertygad om att jag fått hjälp av min inställning och av mina livsval. Jag önskar det var en garanti för att bli frisk. Att det var så enkelt som ”ät det här så blir du frisk” eller ”gör så här så blir du av med cancern”, men så ser inte verkligheten ut. Vi kan bara förlita oss på de behandlingar som finns. Lämna över oss själva i läkarnas händer och ta en dag i taget. Göra det vi tror på och det som är rätt för oss själva. Det finns inget rätt eller fel. Det finns bara mitt sätt och ditt sätt. Jag gör det som är rätt för mig, det jag tror på och det borde du med. Vi gör alla allt vi kan och vem som lever eller dör, det avgör bara slumpen. Inte vem som kämpade ”bäst eller sämst”.
Emma
Emma Skoglund 