ONKOLOGEN.

Samtalet med onkologen kom och samtidigt kom svaret kring mina senaste röntgenbilder. Hjärntumörteamet i Uppsala hade konfererat och tittat på bilderna. De kunde se en liten utfyllnad på de senaste bilderna som man inte såg på de andra bilderna – de man tog dagen efter operationen i april. Hon förklarade att den där ”utfyllnaden” eventuellt kunde vara något som hänt men fortsatte med att påpeka att bilderna var tagna på olika sätt. Det i sig, alltså att bilderna var tagna på olika sätt, kunde även vara en förklaring till det de såg.

De kan inte konstatera någon tydlig tillväxt och ser i dagsläget ingen anledning att sätta in behandling. Istället vill de avvakta och göra en ny röntgen i december, en röntgen som ska vara extra tydlig till skillnad från den senaste. Det känns skönt och jag andas ut en aning, för tillfället. Mårten har i alla fall inte vuxit något drastiskt eller ens över huvudtaget som de hundraprocentigt kan konstatera. De vill avvakta och jag slipper behandling än på ett tag.

Så vi avvaktar tills december och ser vad röntgen visar då. Förhoppningsvis har Mårten gått och spontandött av sig själv, men det är nog för mycket att hoppas på. Som man säger; hoppet är det sista som lämnar en! Dö Mårten, dö! Hur som helst, nytt beslut blir taget då om det blir cytostatika eller om man ska avvakta ytterligare med behandling.

For now; galet Stockholmspepp och längtar tills tisdagens möte! Då ska Lotta och jag tillbaka hit och prata projektdetaljer, woooooo!

Emma