Samma dag som vi lämnade Kapstaden var det ett enda virrvarr i mitt inre känsloliv. De for åt alla möjliga håll och när vi klev på bussen för att åka vidare mot Knysna i Sydafrika var vi aningens trötta. Vi fick träffa en guide som skulle åka med oss under resan, som skulle ta 4 timmar. Hon stod längst fram i bussen och pratade om allt möjligt som rörde Sydafrika. Jag kände mig sådär turistig men njöt. Kanske inte på samma nivå som Stig-Helmer med hans Suntrip-resa, men ändå. Jag kände mig galet nöjd där jag lutade mig tillbaka i sätet. Så otroligt skönt att för ett tag slippa vara hemma i Sverige och allt vad den vardagen innebär. Guiden berättade om landet, kulturen, politiken, folket, språken, maten, ja allt. Jag ville gärna lyssna och suga i mig alltihop, men fick lov att lyssna på hjärnan som ropade efter vila. Ändå hade jag svårt att vila.
Jag satt för det mesta tryckt mot fönstret likt paparazzi och fotade landskapet som skiftade medan vi brummade fram. Kände mig värre än alla kineser och japaner hopslaget vad det gäller fotograferandet. Ja, vilka är värst egentligen?? Jag slog dem nog med hästlängder denna dag hur som helst… Typiskt mig, så rädd att missa något. Så jag kikade ut och klickade med kameran. Utanför bussfönstret byttes vatten och townships (kåkstäder) mot berg, som i sin tur byttes mot något annat. Tror bilderna får tala för sig själva i det här inlägget. Bilderna får mig att minnas den där underbara känslan jag hade. Känslan av att vara på resande fot, få saker slår den.
Hoppas ni har överseende med att kvalitén inte är den bästa!
Till slut kom vi fram till Indiska oceanen och det får nog sätta punkt för den här dagen.
Emma
Emma Skoglund 