Fjärde dagen hann vi även med att strosa för lite shopping i en galleria i Kapstaden. Kvällen skulle spenderas med det svenska gänget från Project Playground.
Jag älskar den här bilden på Maja och Isabelle, det var något magiskt med att stå där och föreviga stunden. Ljuset och omgivningen.
Jag var lite seg den här dagen. Efter alla dagars intryck, reflektioner och känslomässigt intensiva dagar i Langa började min hjärntrötthet visa sig mer och mer. När trötta Emma kommer fram kan det samtidigt bli otroligt flummigt. Vi fick syn på Pariserhjulet och jag – som gjort det till en grej att åka en om det finns en i staden jag besöker – började hetsa. Fråga mig inte varför, jag fattar det inte själv. Men jag fick i alla fall med mig Qasim, Josefin, Maja, Elias, Louise och Isabelle. Det var glada miner innan!
Vi åkte ett varv, två varv och tre varv. Tröttheten hos oss alla var stor och skratten tog aldrig slut. Vet inte om det var syrebrist i den lilla korgen vi satt i. När vi närmade oss marken på tredje varvet kändes det som alla ville ur. Kramp i skrattmusklerna och humorn var så låg. Skrattar fortfarande åt Elias röst i mitt huvud när han inser att det blir ett fjärde varv. ”Nej men nej, nu räcker det…” Jag dog av skratt. Stackarn hade fått nog, som så många andra. Själv fick jag knappt luft på grund av skratt. Det var skönt att släppa på lite spänningar och inte ta allt så allvarligt.
Minerna var kanske inte fullt lika glada när vi steg ur, då hade den trötta skratthysterin övergått till ren trötthet och det muttrades om att det var för många varv. Ja herregud, 5(?) varv kändes som alldeles för mycket, speciellt i vårt skick. Ska tilläggas att hela resan var alkoholfri, annars hade kanske det kunnat förklara en och annan skratthysteri, men icke. Hotellsängen väntade och dagen efter skulle bussen gå mot nya äventyr.
Emma
Emma Skoglund 