VÄSTERÅS, I’LL BE BACK SOON.

Pustar ut hemma i soffan efter riktigt bra dagar i Västerås. Det var intensivt för min aningen post-op trötta hjärna men det känns så kul att jag och Lotta tagit ännu ett kliv framåt med vårt projekt. Hon bloggar för övrigt också om deras situation med skitcancer. In och läs – klicka här! Vi har lärt oss hur mycket som helst på bara några få dagar och peppen har varit enorm. Det var riktigt skönt att komma hemifrån och få lämna Borlänge lite. Se något annat, umgås och ha det bra. Jag och Lotta träffades varje dag förutom lördagen, då strejkade huvudet totalt. Jag låg på soffan med en sällskapssjuk Freja som tyckte det var himla konstigt att vara på vift hela tiden. Inget slöande i bädden för hennes del, där man kan komma och gå som man vill hemma. Nyfunnen vän i L och Es lilla charmiga Alf som också tog på krafterna. Tror vi båda dör sötdöden!Det kostar att ligga på topp… Hon var nog lika trött som matte stundvis. Så lördagen var skallebanken inte att leka med och fredagens alla timmar med projektet tog ut sin rätt. Frustrationen över att jag vill mer än min hjärna orkar är vissa dagar för påtaglig. Hatar att tvingas lyssna på hjärnan som strejkar när jag bara vill göra massa saker. Men vi vilade oss i form, promenerade i regn och tystnad. Pälsbollen var inte lika nöjd som jag över den friska luften och duggregnet som föll. Jag njöt och mitt huvud lättade en aning. Fredagen fick dock ett riktigt trevligt avslut – glutenfri vegetarisk pizza (mums!) i hamnen med vänner.Häng med människor som inspirerar mig och får mig att vilja bli en bättre människa. Elias, som också lever med en svår cancerdiagnos, är nog min största förebild. Vi tänker rätt lika kring kost och livsstil – att det påverkar och gör skillnad. Haha(!) passande att han sitter med en kopp te och jag ett glas vin… men vin någon gång då och då kan jag inte vara utan! Hur som helst. Tanken att ge kroppen de bästa förutsättningarna är nog grunden för oss båda, likaså att cancern aldrig får ta över. Linnea och Lotta är också två personer jag beundrar. Jag är så tacksam gentemot Ung Cancer att jag träffat dem och lärt känna dem på utbildningarna med alla medlemsträffsansvariga. Att jag och Lotta (till höger) nu har projekt på gång är ju rena rama drömmen!Det var härliga och effektiva dagar med grejande, mailande och fotografering. Imorgon kommer svar och jag kommer nog ha en aning svårt att sova inatt. Känns pirrigt men smått nervöst!Vi håller tummarna och hoppas att vi inte behöver hålla er på sträckbänken så länge till. Jag vill tillbaka och fortsätta framåt, så min största önskan just nu är en etta med balkong i Västerås. Snälla universum, du kan väl jobba lite med mig?

Emma