SYDAFRIKA DAG 4, YOGA, TAEKWONDO & MAGRUTOR.

Härliga människor, sol och yoga i en vacker park – kan man få en bättre start på dagen? Jag är tveksam.Ja, denna dag gick minibussen till en park i Kapstaden där vi gjorde yoga, åt god mat och fick ”lära känna-övningar”.De flesta av oss var nog inte så överdrivet vana yogis. Jag vinglade med min extremt ostadiga balans och bredvid mig hade jag Sofire som stånkande kämpade med både balans och stretch. Vi skrattade och skämten haglade. Vårt genomgående tema att vi skulle ta oss utanför trygghetszonen i och med denna resa blev högst aktuell denna yogastund. Sydafrikanerna skrattade och kämpade tappert med sin trygghetszon och okända mark inom yoga. Människorna som promenerade i parken stannade och tittade. De log åt oss där vi stundvis stod med rumporna i luften. Qasim – som är grym på taekwondo – körde ett pass med oss. Jag blev rejält imponerad – vilken grym kille! Tror vi alla ville vara lika duktiga som honom. Haha försöka kan man ju i alla fall.. Jag och Luvuyo försökte oss på lite konster, vi gjorde helt klart ett tappert försök även om nivån var långt ifrån Qasims!Det var otroligt skönt att spendera en dag ute och ”bara vara”. Vi gjorde en övning där vi fick måla av varandras ansikten utan att kolla på pappret medan vi ritade. Efteråt skulle vi välja ut två bilder – en som fick oss att tänka på någon positiv händelse i vårt liv och en som fick oss att tänka på en jobbig eller svår händelse. Vi gick laget runt och delade med oss av våra erfarenheter och det kändes som en väldigt fin stund. Skratt och gråt, tillsammans. Vi hade alla erfarenheter åt båda hållen även om de var olika. Vi går alla igenom svårigheter i livet och ibland tar de extrema nivåer och pressar en till det yttersta. Det har cancern gjort med mig, för mig.Tidigare under veckan fick vi även reda på att vi skulle hålla i en av klasserna innan vi lämnade Kapstaden och Langa. Två och två skulle vi tillsammans planera en lektion med barnen och få prova det ledarna gör på PPG. Jag valde dansklassen och skulle hålla i den med Carolina. Så vi satt ner i parken med Sofire och Thuthula, som annars håller i klassen och bollade idéer. Vi var peppade men också smått nervösa – ingen av oss är speciellt proffsiga på dans. Min koordinationsförmåga är så låg så jag finner knappt ord. Men vad ska jag säga? Ta dig utanför din comfortzone, var ju temat! Vi återvände till hotellet och relaxade och planerade. Carro fullkomligt sprutade idéer och det var längesen jag skrattade så mycket! Med ett hysteriskt Friskis-leende dansade hon runt likt Beyoncé och jag kände pressen. Jag är väl ungefär lika duktig på dans som Peppe Eng. (Jag har egentligen ingen koll på Peppe Engs danskunskaper, men jag frågade Tony Irving och det var svaret. Peppe Eng var inte värst duktig.) Kunde bara skratta åt Carros duracell-energi och tänka att det här blir nog bra trots allt! Louise låg dubbelvikt i soffan av skratt och vi båda tackar nog Carro för att hon förlängt våra liv med några år.