MIN LJUSA FRAMTID. ELLER?

Jag är trött idag. Huvudet känns tungt och dunkar. Jag har inte riktigt sovit som jag ska och det gör aldrig huvudvärken lättare, snarare tvärtom. Sydafrika dag 3 berättas i morgon, jag orkar inte idag. Ger mig själv ett break och slänger mig på soffan, vilar mig i form inför morgondagens möte med onkologen. Äntligen är det inte långt kvar. En natt till, skönt. Framtiden känns ändå väldigt ljus just nu, men tankarna angående morgondagens resultat pockar i huvudet. Hur ser läget ut med Mårten egentligen, vad vill de göra, vad kan de göra? Blir det cellgifter eller inte? Hittills har jag känt mig lugn över det. Ärligt talat har jag inte tänkt på det så mycket. Hela jag har varit uppslukad av mitt och Lottas projekt. Det ger otroligt mycket energi – att satsa på något man brinner för, att slänga sig ut och våga lite. Utmana oss själva. Tror jag pratar för både Lotta och mig när jag säger att vi snart spricker inombords. Det känns så himla kul och spännande. Jag skulle vilja ställa mig på ett berg och ropa rakt ut vad som är på gång, men det törs jag inte – det känns som det är för tidigt än. Så jag håller mig och känner hur det fortsätter att pirrigt bubbla inombords.