TIDEN.

Det känns som halva Sverige har försökt ringa mig sedan jag kom hem från Sydafrika. Det är nästan konstigt hur långsamt tiden flyter fram ibland och telefonsamtalen lyser med sin frånvaro. Sen när det är fullt upp ringer alla samtidigt. Inte för att jag är så populär att halva Sverige ringer mig, men alla inkommande samtal får mig att inse hur många fina människor jag har i mitt liv. Alla som betyder och har en stor plats i mitt hjärta. De som bryr sig om så där genuint och kärleksfullt. De där relationerna som kommer från två håll, bådas.❤️

Tröttheten har varit stor och som vanligt är den extra stor efter resor och intensiva perioder. Det är då jag får betala priset för äventyren, i form av X antal vilotimmar och lugn. Återhämtning. Förkylningen gjorde inte att det gick snabbare, snarare tvärtom. Månaden jag hunnit spendera hemma har varit fylld många vilostunder. Immunförsvaret behöver tid att stabilisera sig och återgå till att vara så där starkt. Men nu skriker kroppen och knoppen efter träning. Jag längtar, men håller mig till lugna långpromenader än så länge. Igår med fint sällskap av vännen Lena, Julian och Ziggy. Kaffeprat och bebismys. Vi kröp upp allihop i soffans trånga hörn och pratade om allt som hänt den senaste månaden. Vilken vän hon är, Julians mamma.