INTERVJU MORGON I P4.

Ja, morgonen har varit proppfylld. Strax före 07 ringde klockan och jag hoppade upp. Frukost och allmänt grejande. Packa det sista och bocka av listan, Freja tyckte jag var lika galen som vanligt när jag inte sover länge. Hon låg i puffen och iakttog slött organisationsmaskinen som for fram. Vid 08 kom Lars från Sveriges Radio för intervju inför resan till Sydafrika. En varm och öppen person mötte mig i dörren så det var inte konstigt att det blev ett fint möte. Tack så hemskt mycket för det, Lars! För att lyssna klickar du här. Spola fram till 2:14:30 ungefär, så kommer jag när låten är slut. Enjoy!

Efter intervjun kom syster och Therese i raketfart och sladdade fram till centralen. Kl 10 gick tåget och jag vet inte hur vi lyckades hinna (då vi kom 1 minut innan tåget skulle gå samt stod på fel perrong och svor över att vi (enligt tågvärden) missat det. Som tur var hade hon fel och på något vänster hann vi. Ibland ska man ha lite tur.

Nu sitter jag på tåget mot Göteborg och reflekterar. I morgon bär det av till Sydafrika med Ung Cancer och de andra deltagarna i mentorskapsprogrammet. Frågan om resfeber har haglat i veckan och jag har inte riktigt känt den. Resfebern alltså. Men när jag stod på Forex och igår kom hem för att packa, kolla pass och papper så började det långsamt sjunka in. Nu pirrar det i magen vid tanken. Sydafrika. Projekt Playground. Safari. Kapstaden. Afrika, vi snackar alltså Afrika. Jag byter snö mot gröna slätter. Keep going.

Jag kommer iväg. Det vågade jag aldrig tro, men nu är det inte långt kvar innan vi lyfter från Landvetter imorgon eftermiddag. Glädjen är så mycket större än ovissheten, oron och värken just nu, även om huvudet dunkar. Det sticker ut i periferin när jag har något positivt och roligt att fokusera på. Men jag är också övertygad om att det blir en både känslomässig och stark resa på så många olika sätt. Men livet pågår och jag fortsätter framåt.

Emma