Jag har en stark tro på att saker kommer att lösa sig just nu. Man skulle kunna sammanfatta det som att jag har vind i seglen och solen skiner. Jag skrattar och ler. Framtiden som i januari kändes både kaotisk och ifrågasatt känns nu mer stabil. Jag vet att jag behöver skrapa näsan i botten ett tag för att kunna ta sats och ta mig uppåt. Ovanför ytan, mot ljuset.
Sydafrika med UCs mentorskapsprogram närmar sig och det känns som att oavsett vad som händer efter så kommer jag fixa det. Det ska bli bra, det måste bli bra. Det löser sig.
Emma