Jag sitter på Condeco med Carolina i Göteborg, samlar tankar och reflekterar en aning långsamt. Tröttheten känns och den mentala tröttheten har fått sig en ännu större utmaning. Men jag är glad och svävar just nu. De senaste dagarna har bestått av mentorskapsprogrammet, berättar mer sen. Helgen bestod av utbildning för oss medlemsträffsansvariga inom Ung Cancer. Erfarenhetsutbyte, kunskaper, tankar och känslor har flödat men jag har känt mig mycket mer känslomässigt stabil än sist. Ofta bubblar det över för mig, det räcker med att vara i en sådan miljö där allt är tillåtet. Där alla känslor och tankar är okej, där alla mer eller mindre förstår min situation. Det i sig skänker en enorm lättnad i hjärtgropen. Tyngden på axlarna lättar och jag skrattar mer.
Det bästa som finns med Ung Cancer är nog att alla i organisationen väcker så mycket i mig. Så mycket glöd, energi, kämparvilja, möjligheter, envishet och jävlaranamma. En stark förståelse men också en tro på min förmåga, på allas förmåga. Vi pratar medlemsträffar och mängder andra saker. Bonusen är ju dessutom häng med fina vänner, bland annat. Tankar på en möjlig operation dyker upp titt som tätt och jag undrar hur det blir i mars. Hur ser det ut i mars? April? Och sen maj, månaden då en av årets garanterade höjdpunkter äger rum. Vi är många som undrar – hur det blir med livet och framtiden. Är det en sak jag lärt mig av alla kloka som är med i UC så är det en sak som jag tagit till mig extra: att det är viktigt att ha något och se fram emot – även om framtiden är ett stort frågetecken. Ibland går det bara inte att ens tänka en dag framåt, men jag tvingar mig att tänka att jag ska ta mig dit. Framåt.
Nu närmar det sig med stormsteg och själv fattar jag inte var tiden tagit vägen. Ser tillbaka på året som gått och kan inte förstå att det snart är dags igen. Årets händelse – ja nog hittar jag då inget bättre ord som beskriver eventet bättre. Vi pratar självklart Ung Cancers kommande festival som äger rum den 6-8 maj i Malmö. En av Europas största mötesplats för unga vuxna cancerdrabbade och närstående. Sista anmälningsdag är 12 februari, så skynda!
Förra årets landsmöte var helt magiskt. Minns hur min bror konstaterade att jag sken som en sol och var som mitt vanliga jag. Sprudlande och såg framåt med glöd i blicken. Sjukdomen och dess efterdyningar försvinner på något sätt ut i periferin. Vill ni läsa med om festivalen klicka här och för att anmäla dig klickar du här.
Bilderna talar så mycket tydligare än mina just nu trötta ord. Men några ord som sammanfattar helgen bäst: värme, eufori, glädje, inspiration och gemenskap! Vill ni läsa mer om varför jag anser att man inte får missa det här tillfället kan ni läsa det här.
Lånade bilder från Fredrik Sandevärn nr 3, Carolina Fridh nr 6&7 och Camilla E Hall nr 11. Tack för det! 🙂
Det är en helg fylld av workshops, aktiviteter, föreläsningar, erfarenhetsutbyte och jävlaranamma. Ett ställe att tillsammans med flera hundra personer säga Fuck Cancer. Ett till ord: mäktigt.
Jag har ingen aning hur min tillvaro ser ut i maj. Det finns en risk att jag sitter i rullstol och har en fruktansvärd värk och trötthet, eller så gör jag inte det, utan lever som nu och som om jag bara har idag. Oavsett så är målet att ta sig dit och är det någonstans man blir mottagen och accepterad för den man är och de fysiska eller psykiska begränsningar man har så är det inom Ung Cancer. Så ja, målet är att ta sig till Malmö och uppleva festivalen. Jag är övertygad om att ribban kommer sättas ännu högre i år och nog sjutton undrar jag hur det går till. Hur Ung Cancer skapar stämningen som råder på eventen. Magiskt, det är bara så magiskt.
Emma
Emma Skoglund 