Februari är fullproppad – resor kors och tvärs men vi börjar i Stockholm. Sitter på café med god kaffe och ska senare bege mig mot centralen för färd mot hotellet med UC-gänget. I huvudet är det en aning rörigt, så tack och lov för kalender och påminnelse-funktionen på telefonen. De håller koll på allt när hjärnan ligger några steg efter. Känner mig en aning trött efter projekt och grejande i veckan. Drömmar om nätterna och igår natt var riktigt obehaglig. Dödsångesten visar sig oftast när jag sover numera, ibland katastroftankar men inte alls lika ofta som förut. I övrigt mår jag riktigt bra, rider på vågen och trivs.
Men natten… drömmen. Jag är ute och traskar med pälsbollen, möter en person som stannar och gör något med Freja. Sen fortsätter personen att gå, kan inte avgöra om det var en kille eller tjej. Såg aldrig ansiktet, men när han/hon går vidare ramlar Freja ihop, får ingen luft och börjar krampa. Jag gör allt jag kan för att försöka hjälpa henne, men utan lyckade försök. Hon dog i mina armar. Sen vaknade jag, med ett rusande hjärta och skräck i hela kroppen. Blev tvungen att tända lamporna, gå ett varv i lägenheten och kolla att hon andas. Hatar drömmar som känns så på riktigt. Men sen såg jag henne, där hon låg och sussade i sin fluffiga puff. Jag är tacksam att dödsångesten inte är ständigt närvarande. Försöker fokusera på nuet, träning och sånt som får mig att må bra. Jag har lättare till skratt och magen pirrar inför Sydafrika, nu är det inte långt kvar. Som jag längtar!
Bästa vännen. 
I helgen och kommande vecka är hon på äventyr med hundvakt. Jag ska njuta av Stockholm och sen går tåget mot Göteborg på söndag. Lyx är hundledigt, hotellfrukost och häng med sköna människor. Detta kan inte bli annat än oerhört bra!
Emma
Emma Skoglund 