D.

Vi hann aldrig känna varandra riktigt, men jag var bara tvungen att gå fram och säga hej när jag sprang på dig på Landsmötet i maj. Jag vet att vi hade flera gemensamma vänner, men två andra saker vi också hade gemensamt var kampen mot hjärntumören och humor trots omständigheterna.

Vi pratade om din situation, min situation och hur livet ibland är så helvetiskt orättvist. Det fanns så otroligt få ord att säga till dig med tanke på hur det såg ut, ändå fanns konversationen, skratt och andra samtalsämnen. Bland de få samtal vi hade är det ett jag alltid kommer minnas lite extra. Kommer minnas det som ett väldigt fint samtal även om det var både smärtsamt, sorgligt och tungt. Vet inte hur vi kom in på det men det var det där samtalet om kärleken. Jag kommer ihåg hur du sa att du inte ville utsätta någon för att du inte skulle vakna någon dag. Jag fick känslan av igenkänning, ändå var jag tvungen att säga emot dig. Att man förtjänar kärlek fastän man är sjuk. Slängde väl säkert ur mig den där klyschan om att vem som helst kan bli överkörd av en bil imorgon. Ingen vet något om ens morgondag även om vi vet hur vår situation ser ut. Så jag propsade på om att även du förtjänade kärlek och till slut höll du nog med, om än något motvilligt tror jag. Jag kan förstå det, it takes one to know one så att säga.

Jag kommer aldrig kunna förstå vad du gick igenom, bara vissa delar, andra kan jag endast försöka föreställa mig. Oavsett så kommer jag troligtvis vara långt ifrån verkligheten. Jag hann aldrig lära känna dig, som sagt, jag fick ju så fullt upp med mig själv och min Mårten. Jag är ledsen över att vi inte hann prata mer. Det märktes tydligt, det lyste liksom igenom att du hade något oerhört fint inuti. Något beundransvärt. Du gav mig en känsla av glädje mitt i katastrofen.

Igår skulle du fyllt år, istället fick dina närmaste gå på din begravning. Det gör så fruktansvärt ont när jag tänker på att du inte fick uppleva livet längre än knappa 25 år. Den tog dig alldeles för tidigt, den där dumma hjärntumören som satte sig där den satte sig. Men jag är övertygad om att du har det bättre nu. Jag hoppas att du träffar kärleken, satsar på den och njuter av allt annat ditt nya liv har att ge dig.

Det brann igår, det brinner även idag. För dig, D.Ljuset är från min mentors företag On Interiör och finns att köpa här. 10 % av försäljningspriset går till Ung Cancer. Jag som lätt får mer huvudvärk av doftljus har blivit såld på både ”Forest Rain” och ”Silver Rain”. De doftar magiskt och kommer dessutom även i snygg förpackning. On Interiör har verkligen fattat grejen med helhetskonceptet, på alla tänkbara sätt.

Emma