HYBRIS.

Redan första gången jag upptäckte Johannes Hansen och hans tankesätt kring rädslor blev jag såld. Alla ursäkter blev liksom ihåliga och alla möjligheter möjliga. Det där fröet som såddes av att följa honom på Facebook och sedan lyssna på en av hans föreläsningar började gro. Jag började prata mer öppet om mina drömmar, tänka framåt och ställa mig frågan ”hur?”. Försiktigt började jag forma idéer i huvudet och tänka ut delmål. Jag har bara inte satt det i print, eller rättare sagt utfört det. Jag har tänkt ”jag ska…” men dagarna springer och jag har fortfarande inte gått till handling.

Förra helgen satt jag i Stockholm på en workshop med honom, anordnad av Ung Cancer. Bredvid mig hade jag C som as always sprider sådan energi och glädje, ja hon smittar. Att prata drömmar och mål med henne fick mig att vilja sätta fart. Speciellt efter att dessutom ha blivit fråntagen en alla ursäkter som finns. Rösten i huvudet kickade jag för ett tag sen och angående Jante, ja han kan slänga sig i väggen. Men det är ju det här med att få en spark i baken och idag kom den i form av ett meddelande. Vips så har jag bestämt mig för att föreläsa och lokal är bokad. Nästa onsdag, på Djurås fritidsgård kl 18:30. Från årskurs 7 och uppåt. Herregud. Ja, Johannes och alla andra modiga, viljestarka människor har inspirerat mig så galet mycket att jag fått hybris.

Jag vill ju föreläsa, jag har bara varit så feg innan att jag inte tagit tag i det. Men nu finns det ingen återvändo, bara att sätta sig ner och fixa den röda tråden. Jag kommer prata mycket kring mina egna erfarenheter efter cancern. Hur livet inte alls blev som jag tänkt, men att det kan bli väldigt bra ändå.

Lånad bild från Johannes Hansen.

Jag kastar mig in. I en helt ny värld och hoppas att jag kommer lyckas inspirera eller fånga i alla fall en person ur publiken. Svettigt, nervöst och smått galet, men ändå precis som jag vill ha mitt liv – spännande och roligt!

Emma