”Du tar chansen att fly Borlänge när du kan!” sa han och skrattade så där smittande härligt. Jag skrattade också. Det bubblar i hela mig och jag kan inte hålla tillbaka all energi och glädje som far runt i kroppen. Men det är ju så, jag flyr Borlänge när jag får chansen, det ska jag inte sticka under stolen.
Det finns bra saker med Borlänge, det är också något jag inte ska sticka under stolen. Problemet är bara att jag har svårt att andas där. Jag känner mig som en fågel som sitter i en för liten bur. Väggarna tränger in på en, både armar och ben vill sträcka ut och motståndet i bröstet känns. En plats i Borlänge där jag verkligen känner att jag kan andas är vid älven. Där mår jag bra, där finner jag inspiration och fyller på med energi. Där kan jag andas. När jag går där stannar jag ofta upp, tittar omkring mig och tar in allt vackert. Utrymmet, luften och just nu alla färger i naturen.
Annars är Borlänge för litet för mig. Jag vill till något större, vara på en plats som ger mig energi och kan känna att saker och ting är både roliga och möjliga. Inspirerande. Den där bubblan jag befinner mig i när jag reser är något jag vill ha med mig jämt. Där jag kan få blomma ut och vara mitt bästa jag. Social, glad, energisk och alldeles för pratig. Känna det där jag nämnde igår, hur det brinner i bröstet. Känna att jag är högst levande. Hjärtat klappar ikapp med passionen för allt jag brinner för.
Gårdagens workshop med Johannes Hansen gav mig ännu en gång det där sanslösa modet. Att skita i rösten i huvudet som säger ”det kommer aldrig gå”, ”tänk om du misslyckas”, ”hur ska du kunna” eller ”efter det, DÅ kan du göra det”. Nej, när den där rösten i huvudet skriker rakt ut, säger stopp eller ifrågasätter mina drömmar och mål, då svarar jag ”håll käften” och steppar på gasen. Jag vill leva ett liv där jag siktar på att göra stordåd, sätter höga mål och tar mig an stora utmaningar. Det ska vara svettigt, oroligt, spännande, nervöst och så där galet inspirerande. Det ska explodera i bröstet, hjärtat ska dunka i 180 av nervositet. Det är som Johannes säger; det är då man är på rätt väg. Det är då man gör det man vill göra, väldigt förenklat sagt. Läs boken Fuck your fears, är du öppen i sinnet kommer du förhoppningsvis förstå vad jag menar. Du kommer komma till en vändpunkt, precis som jag gjort. En vändpunkt där du känner att nu får det vara nog. Jag vill ha ett spännande liv, jag vill leva mina drömmar, jag vill satsa.
Jag vill inte leva ett liv fullt av ursäkter. Det finns inga ursäkter. Det finns bara val, prioriteringar och en vilja att vilja tillräckligt mycket. Med det sagt blir det inte enkelt att ge fingret till sina rädslor, men det kommer definitivt vara värt det. Alla gånger!
Stockholm och alla människorna har tagit mig till nya nivåer, vilken helg.😍
Emma
Emma Skoglund 