Tröttheten har suttit i och tyngden har känts efter dagen i Uppsala. MRT och PET-röntgen och allvaret går inte att ta miste på, det blir alltid så där äckligt verkligt att göra röntgen. Frustrationen, maktlösheten, orättvisan och rent ut sagt all jäkla djävulskap bildade en klump i både mage och hals. Jag ville skrika rakt ut där jag låg i röret. Inte flöt dagen på heller. Kortslutning i systemet så allt stängdes ner, jag fast i MR-röret med sköterskorna nere vid fötterna som drog och stånkade. Jag satt fast, kom ingenstans. De började titta fundersamt och osäkert på varandra. Ett tag kändes det som jag skulle få lov att ligga kvar där tills supporten kom men till slut fick de ut mig. Modet sjönk vid tanken på att MR eventuellt inte skulle bli av om systemet inte kom igång, men jag hade tur. Det hoppade igång efter X antal omstarter och lite tid och jag blev inbokad några timmar senare igen. Lagom till PET var blodsockret lågt, huvudet dunkade och magen kurrade. Att fasta 4 timmar är inte det bästa med mitt låga blodtryck och en kroppslig förbränning som jobbar dubbelt. Nej, det var tungt men skönt att ha sällskap av syskonen och solen sken underbart. Det underlättade, helt klart.
Jag tränade på min heel click, men får fortfarande inte riktigt till den. Skyller på Mårten och en kass vänstersida. Allt är ju såklart Mårtens fel, älskar att ha en syndabock annan än mig själv, haha!
Idag är det måndag och det fick symbolisera nystart. Nya tag. Känner mig en aning trött på att hanka runt i mjukisar, osminkad och seg. Lena messade och vi drog till Falun och lunchade. Pratade ikapp om den senaste tiden, njöt av god mat och strosade i Faluns butiker. Mysigt, skönt och veckan hade inte kunnat börja bättre. Känner mig inspirerad, glad och tacksam trots allt. Vissa dagar är bara gudomliga och så oerhört välbehövliga.
Emma
Emma Skoglund 