JAG KOMMER IHÅG DIG.

Kommentaren som fick hjärtat att explodera och tårarna att tränga i tårkanalerna.

Emma. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, det var så länge sen nu. År kanske, till och med. Jag vet inte hur jag tappade bort dig. Idag hittade jag dig igen.
Jag är glad, det verkar som att du har sunda människor (för dig) i din omgivning. Tiden går, och vi båda har genomgått vår egen resa.
Jag är ledsen att höra om Mårten, att han vuxit, även om det bara verkar som lite. Jag vet inte vad det innebär, och det vet säkert inte du heller i dagsläget. Önskar att jag kunde säga att allting ska bli bra. Jag tror att det blir det. Du verkar så sund Emma. Du verkar vara det jag vill vara – här. Jag vet att du inte är frisk, du har cancer, men på något sätt är du ändå så levande. Så mycket mer levande än så många andra jag känner. Det är fint att se. Och väldigt inspirerande. Jag har inte haft cancer, jag har haft ångest. Och med cancer gissar jag att det kommer en del ångest, för vissa i alla fall. Och det enda verkliga sättet för mig att hantera ångesten är att bara låta kroppen få vara. Bara tillåta att känna, och att vad som än händer är okej. En sorts tillit. En mycket svår en.

Jag ska bli läkare. Ditt samtal om din läkare och om dina erfarenheter är verkligen någonting jag ska ta med mig. Varje dag.

Är glad att jag hittade tillbaka.

Ville bara skicka en kram till dig. Även fast du kanske inte kommer ihåg mig.
/J

Jag kommer ihåg dig. Hur ska jag kunna glömma? Du har alltid haft ett fängslande sätt att skriva och ord som tröstar i en tröstlös situation. Du är ärlig och öppen med vad du tänker och känner, det finns inget mer befriande i min värld.
Tack för att du kommenterade, tack för att du orsakade explosionen av värme i mitt bröst.
Jag skriver till dig någon dag, men lova att inte ta mig på orden – för det är lite mycket nu.

Emma