Ögonen for som kulan i ett flipperspel när det var läggdags igår. Ögonlocken nästintill vibrerade när jag blundade. Det var så mycket intryck, tankar, minnen och känslor som skulle få tid att landa. Att komma ner i varv och släppa intrycken från dagen för att kroppen skulle få sin möjlighet att övergå till sömn. Det tar alltid sin tid. Vissa nätter blir det inte mycket sömn, mest ett slumrande fram och tillbaka. Ett vändande från höger till vänster och lakan att trassla in sig i medan hjärnan processar. Det är ett evigt sorterande mellan viktiga bitar och mycket skräp, sådant hjärnan innan Mårten hade markerat som oväsentligt slinker idag genom filtret. Filtret som skiljer mellan viktigt och oviktigt, det är borta. Det är en av konsekvenserna man får lära sig leva med vid hjärntrötthet. Hjärnan tar numera in allt och går ständigt på högvarv i jobbet att slänga och spara olika intryck. Sådant som går av bara farten för en frisk person.
Idag vaknade jag upp mer självkritisk. Efter att ha gått igenom gårdagens samtal frågar jag mig själv varför jag inte sa det ena och det andra istället för det jag sa i stunden. Jag ifrågasätter mig själv och känner att jag varit ute på villospår och inte svarat på frågan, kommit ifrån ämnet och pratat om andra saker. ”Hummat” alldeles för mycket.
Ja, självkritiken och den där dumma rösten i huvudet pockar på uppmärksamhet. Jante försöker påminna mig om att jag inte är någon. Att det jag har att säga och förmedla inte är viktigt. Trots att jag vet att vi alla har något att komma med. Vi har alla något viktigt att berätta, därmed även jag. Jag tvivlar men det var ändå skönt att höra Adam säga att jag inte tappade tråden så mycket som jag säger att jag tror. Det sitter i mitt huvud. Självkritiken. Det är inte första gången någon säger det till mig. Jag har otroligt höga krav på mig själv och tycker ofta jag kunde gjort bättre ifrån mig. Bara som en sådan sak att det drog ut på tiden att formulera mig när jag skulle svara på frågan gör att jag klankar ner på mig själv. Jag har ingen aning om till vilken nytta. Ingen alls, det är enbart dumt, elakt mot mig själv och destruktivt.
Huvudet vilar tungt på mina axlar i skrivande stund. Det blir inte många knop denna måndag. Fika med brorsan, promenader med hunden och småfix. Annars vila, lugn och ro.
Vill ni veta mer om hjärntrötthet, även kallat mental trötthet, läs boken ”När hjärnan inte orkar”. En bok jag känner att alla borde läsa, för att få större förståelse för ett problem som ofta varken syns och märks.
Emma
Emma Skoglund 