2 veckor och fortfarande inget samtal från läkaren. Dagarna går, men dimman har ändå lättat även om ovissheten finns där och maktlösheten känns. Tack vare de fina människorna jag har runt mig så njuter jag ändå om dagarna. Kloka ord och påminnelser man ibland behöver, även sådant som egentligen redan är självklart. Som att livet är här och nu. Lev nu, njut och var glad så länge det är bra.
Jag lyxade hos frissan och det känns som jag fått tillbaka ännu en del av mig. Luggen har saknats och Emma, utseendemässigt börjar återvända.
Packade väskan och drog till Djurmo. Middag med familjen och allmänt skönt häng. Jag njuter och försöker tänka att domen kommer sen och oavsett hur den ser ut får jag ta det då.
Emma
Emma Skoglund 
Stor kram till dig. Fruktansvärt att vänta på besked, även om jag bara kan relatera till känslan som nära anhörig. Jag hoppas verkligen på det bästa för dig
GillaGilla
Tack och stor kram tillbaka! Det är inte så ”bara” det, lika (rent ut sagt) för jävligt och jobbigt det också vet jag. Håller tummarna för din anhörig och skickar styrka till er. Tack för värmen, den gjorde skillnad!
GillaGilla
Stor kram till dig. Fruktansvärt att vänta på besked, även om jag bara kan relatera till känslan som nära anhörig. Jag hoppas verkligen på det bästa för dig
GillaGilla
Tack och stor kram tillbaka! Det är inte så ”bara” det, lika (rent ut sagt) för jävligt och jobbigt det också vet jag. Håller tummarna för din anhörig och skickar styrka till er. Tack för värmen, den gjorde skillnad!
GillaGilla