DON’T WORRY.

Jag har återfått kontrollen. Tror jag. Räddningen har varit träning, musik och naturen. Självklart Freja också. Ibland när känslorna rinner över vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är som att hela jag går sönder, krossas och faller i tusen bitar. Ett fritt fall, rakt ner platt i marken. Känslorna rinner ofta över när tröttheten är stor och tankarna spårar ur. Alldeles för mycket ”tänk om”-tankar. Försöker göra som Mezgin och jag för ett halvår sedan sa, när oron var minst lika stor: leva i nuet fullt ut och ta domen när den kommer. Som jag alltid försöker leva, men vissa dagar är det svårt. Så igår sprang jag och jag sprang och sprang och sprang, tills benen kändes som spagetti och svetten rann. I lurarna hade jag Madcons ”Don’t worry”.  I know we’ll be alright, don’t worry ‘bout a thing. Don’t worry ‘bout a thing. 🎶 Träning får mig alltid att må bättre – kvällen kändes räddad och när det var dags att sova försvann jag relativt snart in i sömnens dimma.

Till en annan sak, jag måste fråga; vilken är likheten mellan dessa två? Freja och kossan alltså.

Den är självklar – de betar lika mycket. Och just ja, ser nog lika lite.

Emma