Utanför på innergården hör jag barnbus och de vuxnas fikaprat. Grannen har kalas för sonen som blev 2 år igår. Lilla Rasmus som nyss låg och sprattlade som en liten parvel här hemma i soffan på nyår. Men alldeles uppenbarligen var det inte nyss. I morgon bär det av till Västerås för bebismys med paret Sestans dotter. Underbart, som jag längtat efter de föräldrarna och som jag ser fram emot att träffa deras lilla E. Äntligen. Och Västerås, nej det var inte igår det heller.
Gårdagen spenderades med L, som vanligt blev det prat ända in på småtimmarna. Även hon blir inom några månader mamma. Jag är så töntig när jag tänker på de här sakerna, men det är så mycket som händer inombords. Tårarna kommer i princip alltid. Så mycket glädje och lycka för vännernas skull och samtidigt sätter det igång en massa tankar på mitt eget liv och min tillvaro. Något saknas. Någon saknas.
Emma
Emma Skoglund 