Jag skulle städa och rensa bland grejer i sovrummet, som för övrigt har en tendens att samla högar av olika slag. Som vanligt när jag städar blir jag lite nostalgisk. Dyker på gamla saker som väcker minnen. Sitter bland grejerna och undrar om jag verkligen har åstadkommit det jag ville med städningen – mindre grejer, mer ordning. Hittade peruken och minnena kom tillbaka. Städningen rann ut i sanden, men det gör ingenting.
Det känns konstigt. Svart långt hår, har det här verkligen varit jag? Jag känner mig utklädd och det gjorde jag i och för sig redan då också. På den tiden huvudet bestod av ärr och kala fläckar, som ett kalhygge. Cancerns ärrade kalhygge på huvudet. Tack och lov att håret växte ut. Jag trivs med mitt naturliga som sticker fram där under, saknar bara längden. Och kanske helluggen.
Emma
Emma Skoglund 