Känslorna fullkomligt bubblar inombords. Vet knappt vart jag ska börja. Ögonen tåras när jag tänker tillbaka och i bröstet känner jag lyckan pulsera. Du-dunk, du-dunk, du-dunk, du-dunk. Tänker inte gå in på den trista sommaren vi hittills haft, för ärligt talat bryr jag mig inte speciellt mycket över att det är molnigt och regnigt. Att jag är vit som en isbjörn och att vi snart är inne i juli och jag inte ens doppat stortån i vattnet. Nej, det är som det är och jag har så enormt mycket annat att vara glad över.
Förra helgen packades resväskan för examensfirande i Polen. Ett kärt återseende av Michaela som jag inte träffat på år och dagar. Vi har många fina och roliga minnen tillsammans och jag hade turen som fick henne som sällskap i söndags när vi lyfte från Arlanda mot Gdansk. 6 år har gått och jag kan knappt fatta att Mezgin – att du kära Mezgin – nu äntligen kan säga den där meningen. ”Jag är läkare.” Att jag fick och kunde vara med på den dagen är ett minne för livet. Något jag är så tacksam över att få vara en del av – att jag fick vara med på en av ditt livs största och viktigaste dagar. Det stockar sig i halsen i skrivande stund, känslorna ligger på ytan. Hela resan har väckt mycket känslor. Att få träffa alla människor, se lyckan och stoltheten lysa i familj och vänners ansikten. Och det med all rätt – det var dagar för glädjetårar, skålande i champagne och dans. Lyckan kändes total och den härliga stämningen gick verkligen att ta på.
Tröttheten var redan i söndags påtaglig och jag var en aning fundersam över hur det skulle gå med att sätta sig på rätt tåg, fixa mellanlandning, ta sig till hotellet utan att ha glömt något på vägen. Typ som att väskan ligger kvar och cirkulerar vid bagageutlämningen… Två virrpannor på resande fot varav en med hjärntrötthet, haha ja det fanns verkligen inga garantier för att det skulle gå smidigt, men med facit i hand kan jag konstatera att vi kompletterade varandra perfekt. Söndag, måndag och tisdag var dagar fulla av skratt, fest, god mat, lite sömn och flanerande på stan. En tur i Pariserhjulet och vi fick se denna underbara sommarstad från högre höjder. Så vackert! Jag påbörjade resan med låga förväntningar och med inställningen att vila och sova när jag kunde då hjärntröttheten känns. Att tänka förebyggande för att hålla hela resan. Istället blev det sömnbrist, full fart och skratt tills hela magen krampade och benen gav vika. Så förlösande att jag vill tjuta ut i glädjetårar. Spänningarna och knutarna i axlar och nacke var bättre än på länge och massören avslutade igår med att säga ”Ja, Emma, du har högst troligen skrattat bort en hel del av dina spänningar.” Jag vet ju det, att jag behöver skratta mer och jag förstår så väl vad alla som var med på examen gjorde där. Fina människor!
Lånade bilder från Mezgin och Halima.
Tack till alla som var med och bidrog till den underbara stämningen. Så otroligt kul att till sist få träffa de man bara hört talas om! Och tack tack tack för att ni fick mig att skratta och må så bra!
Mezgin och Halima, mina vackra läkare. Det känns som en ära att få dela och minnas denna dag tillsammans med er. Stort grattis, ni är båda så väl förtjänta eran titel och jag är övertygad om att ni kommer göra ett fantastiskt jobb! Tro mig, jag vet vad jag pratar om, har ju med tanke på Mårten en hel del erfarenhet av läkare och deras bemötanden!😏 Ni kommer bli de bästa man kan tänka sig!❤️
Emma Skoglund 
