DE IHÅLIGA ORDEN – DEL 1.

Sitter här och tänker på de där orden ”gå hem och lev ditt liv”. Det är verkligen det jag försöker med. Det jag jobbar på. Men det är inte så enkelt. Ända sedan jag i små steg börjat aktivera och engagera mig mer, främst inom Ung Cancer, men också umgänge och små tågresor, stöter jag på nya utmaningar i olika situationer. Vilan – som fortfarande är A och O – får inte samma stora utrymme. Ibland uteblir den pga livets ständiga pusslande. Hjärnans förändrade förutsättningar skapar begränsningar som vissa dagar är mer märkbara än andra. Tröttheten i huvudet, tyngden i kroppen, spänningarna i axlarna. Hjärtat som av oro och rädsla ibland hoppar över ett slag. Sömnen som uteblir eller tårarna som aldrig slutar rinna. ”Hem och lev ditt liv”, som om jag kunde hoppa tillbaka in i det liv jag levde innan som att inget hänt. Så ihåligt. Så orealistiskt.

Nu står jag inför en ny utmaning, återkommer om den i nästa inlägg. Men dagarna sen senast har bestått av vila, Freja-kärlek och vacker natur, rogivande och stärkande promenader och boostande mat. Det är så det är just nu. Ni är en hel del som hört av er och det är så frustrerande att telefonsamtalen är en sådan sak som så tydligt blir lidande när jag satsar på mitt liv. När jag prioriterar andra saker än enbart vila. Något så enkelt som att prata en sväng i telefonen är idag också något som kan hjälpa eller stjälpa huvudvärken och öronen som tjuter. Svår balansgång. När jag tänker på min vardag och hur jag hela tiden gör ett förebyggande jobb vill jag bara fnysa åt läkarens ord. För mig är det en hel vetenskap att ta sig tillbaka till livet och fortfarande ha hälsan och orken i behåll. Jag har många ämnen jag vill prata om här på bloggen, så jag kommer dela upp dem i kommande inlägg. Del 1, 2 osv, ni får se.

Dagens ljuvliga promenad runt älven.