Igår, sen eftermiddag. Farmor i andra änden av tråden. Jag behövde knappt ställa frågan innan jag hörde att hennes röst brast och vi båda hade tårar som trillade nerför våra kinder. Vi drog en lättnadens suck och andades ut en aning. Operationen gick bra och det är en sådan befrielse att jag vågar slappna av lite igen. Det känns skönt att det största hindret är avklarat, nu är det bara vägen tillbaka som måste få gå bra. Farfar har haft nog med djävulskap i kroppen känner jag.
Jag tror det har underlättat hela situationen att jag haft saker att göra om dagarna. Hunden har fått lekt med sina vänner och jag med mina. Vi har varit mycket ute och njutit av vårvädret. Strosat fram och bara varit. Jag känner mig rätt trött, men den stora fördelen med det är att jag somnar ganska snart efter att jag lagt huvudet på kudden. Det är en utmaning att vänja kroppen och huvudet med mer aktiviteter, intryck och ljud men det går framåt. Det blir dock märkbart tydligare att jag verkligen måste ha mina pauser under dagen. Vilan och maten är a och o, så jag är verkligen som Skalman, jag har min mat och sovklocka, haha!
Ibland i livet känns det som att det inte händer någonting, sedan kommer allt samtidigt. Det är lite mina dagar just nu, allt kommer samtidigt. För några veckor sedan kände jag mig så trött och less på vardagen. På det mesta. Inte mycket kändes kul. Nu är jag inplanerad på både det ena och det andra framöver och det känns så roligt. Inspirerande och upplyftande. Jag har mycket att se fram emot och den här våren rusar i full fart. Jag älskar den här tiden, livet känns liksom lättare att leva när timmarna med ljuset blir fler och vetskapen om den fina tid som ligger framför våra fötter. Jag försöker ofta stanna upp – ta in både omgivning och miljö samt påminna mig själv att komma ihåg att njuta av livet.
Njuta av nuet.
Emma
Emma Skoglund 