DISTRAHERAD.

Idag är inte min dag. Hjärnan och tankarna verkar vara i ett annat universum. Här är de inte i alla fall, det är ett som är säkert. Skönt samtal hos terapeuten som bara bekräftade det jag själv känt är det rätta i vissa frågor. Så dagen började egentligen bra, det var nog efter samtalet som tankarna tog över helt. Även om de fanns där igår också. Samtalet med terapeuten satte fart på saker, som alltid. Det hjärnan säger åt mig att göra bromsar hjärtat. Det gör ont och det är svårt att vara skör och lättpåverkad, att hela tiden vara tvungen att sätta ner foten mot allt negativt (även om det i sig är något bra). Dagen fortsatte med att jag klev i en stor hög med hundbajs… fullkomligt hatar hundägare som inte tar upp efter sin hund – sån total lathet. Som tur var hade jag mina slitochsläng-skor, så det var bara att slänga dem. Kanske var meningen, det var dags liksom och de hade gjort sitt, men ändå.

Med tankarna spretandes åt alla håll och kanter har jag gått in i saker, tappat saker, glömt saker, blandat ihop saker. När jag skulle säga grattis på födelsedagen till en person och skriver fel namn, trots att jag var helt övertygad om att jag skrev rätt så kändes det som droppen. Idag har bara inte gått min väg. Blivit fullkomligt upprörd och på kanten till att bryta ihop över löjliga småsaker. Det känns som att det är lite nog. Så nu ska jag gå en skön kvällspromenad med hunden och rensa tankarna. Känns som jag kan gå runt hela jordklotet. Diskberget får vänta tills imorn, risken är överhängande att både tallrikar och tekoppar slås sönder ikväll…

Emma