UNDER JORD.

I onsdags drog jag och mamma till Stockholm, spa och rekreation var i fokus när vi checkade in på Yasuragi Hasseludden. Innan vi klev innanför dörrarna vände mamma sig om, stannade till och tittade mot solen och i samma stund fick jag den där känslan av Små stjärnorna, ni vet programmet som gick förut. Den där stunden alldeles innan de vänder sig om till publiken, vinkar och kliver in i molnet av rök. In i make-over-dimman och sedan kommer de ut som nya personer. Det var min förhoppning efter två nätter på spa. Att både jag och mamma skulle känna oss som nya människor, med mer krafter, avslappnade och lugna i både muskler och sinne. Vi gjorde nästan som barnen, fast vi vinkade mot solen och sa adjö till omvärlden, telefon, mail, Facebook och Instagram – vilken skön känsla det var att inte ha det pockandes hela tiden. Vi gick under jord och det var både behövligt och frigörande.

Vi började med fish spa, som var en… intressant upplevelse. Det var med skräckblandad förtjusning jag doppade ner fötterna i akvariumet med fiskar. Jag hatar fiskar, de är nog det äckligaste jag vet. Fick fokusera på att andas och stå emot den starka viljan att dra upp fötterna när fiskarna åt på mina fötter. Ja, äckligt, men fötterna var lena som en bebisrumpa efter en halvtimme, så jag var nöjd, och till och med lite imponerad. Dessutom inledde vi vistelsen med pirr i magen och skratt; det hade inte kunnat börja bättre. Resten av tiden hasade vi runt i våra yukatas och tofflor. Åt gott, pratade, gick på behandling och aktiviteter, simmade och guppade runt i de varma källorna. Det var några dagar när vi bara fokuserade på oss själva och varandra, enormt mysigt att få den kvalitetstiden ensam med mamma. Prat om mat, kultur, hälsa, framtid, minnen, relationer, drömmar, ja vi berörde nog det mesta mellan himmel och jord. Känner mig så glad över att jag hade henne med mig, hon gjorde alltihop ännu bättre.

Vid middagen på onsdagen var det en liten tjej som lutade huvudet mot fönsterbrädan – lagom avslappnad och trött, vi skrattade och sa ”det där är väl vi imorn”. Vid lunch dagen efter kom jag på mig själv att flertalet gånger vilja lägga huvudet i händerna. Kroppen ville liksom bara hänga och fortsätta vara lealös. Avslappnad, at last.

Det bor en liten geisha i mig – tro det eller ej med mina 183 cm – men hon finns där inuti.

10428009_10152870916304263_3675965125732788124_n

Vi ville ge cancern långfingret, synd bara att fotografen darrade på handen. Men jag tar det som positivt – vårt meddelande var tydligt. FUCK CANCER!

IMG_3882

Jag känner mig enormt tacksam mot Ung Cancer, som gett mig möjligheten att få ta med mamma på spa. Ett sätt att visa uppskattning och ge tillbaka efter allt hon gjort för mig. Kommer aldrig kunna tacka alla som gjort det möjligt, vet att jag sagt det förut och måste använda samma uttryck igen: alla tack i världen räcker inte. Men tack, tack UC och tack mamma. Min värld är verkligen full av värme och kärlek, i det är jag rik.

Emma

2 reaktioner till “UNDER JORD.

  1. You are my inhalation , I have few blogs and rarely run out from to post .I believe this web site holds some very wonderful info for everyone. ”A man’s dreams are an index to his greatness.” by Zadok Rabinwitz.

    Gilla

  2. You are my inhalation , I have few blogs and rarely run out from to post .I believe this web site holds some very wonderful info for everyone. ”A man’s dreams are an index to his greatness.” by Zadok Rabinwitz.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s