LÖFTET.

Så otroligt skönt med det fina avslutet på 2014, det känns bra med framtiden på något vis. Nyårsnatten blev dock en pärs. Magen gjorde en 360 och natten spenderades på toaletten, badrumsmattan blev viloplatsen i stället för sängen. Usch för matförgiftning… Kräksjuka är verkligen något min kropp knappt klarar av längre, det låga blodtrycket och den smala kropp jag har gör att svagheten slår till ganska snabbt. Inget extra fett att ta av, ingen energireserv att snålåka på. Yrsel och skakiga lemmar, att bära kroppen känns som att förflytta berg i den stunden. Tröttheten satt i följande dagar, både jag och Freja var som två urvridna trasor. Trötta och utmattade spenderades dagarna på sofflocket. Vila vila vila. Nu känns det bättre i kroppen, problemen sitter istället i huvudet.

Jul med familjen har satt igång tankar igen och bearbetningen har gått in i cykelns del då det är tyngre. Jag vet vad jag behöver, jag vet vad jag måste göra, men det är så enormt svårt att sätta ner foten och göra det. Väldigt lätt att säga alltihop, en helt annan femma att agera efter orden.

Jag känner tydligt hur trött jag är på vissa situationer. Trött på att må dåligt av vissa saker. De är som ankare som drar ner mig på havets djupaste botten, där bara mörker och tyngd existerar. Jag mår bra i en hel del, men de där ankaren behöver jag klippa kedjorna till. Det är min tur att må bra nu, jag känner att jag verkligen förtjänar det. Att det är min tur att få satsa på det jag mår bra av, få en liten paus i sjukdomen och dess efterverkningar. Det finns saker i min vardag som känns ovisst. Jag går och hoppas, väntar på att något ska hända, ändras, hela tiden det där hoppet i hjärtat. Som om de problemen är uppe i luften och snurrar runt i ett enda virrvarr. Jag behöver stanna upp det – kaoset – sätta ner foten och göra vissa val. Bestämma, sätta punkt en gång för alla. Myllret i huvudet gör mig skör, ledsen och frånvarande. Ser mig omkring i lägenheten och det enda jag ser är smått kaos till och från. Som om den vissa dagar speglar mitt inre. Jag behöver ordning och reda runt om mig, liksom allt på sin plats, vill göra mig av med allt jag inte använder. Behöver lugn och ro för sinnet, glada relationer som fyller mig med positivt. Inte funderingar över hur saker kommer bli, spänningar i axlar och nacke, sömnlöshet och drömmar.

Positivt och glatt i grunden – det är vad jag behöver i min omgivning. Den både känslomässiga och mentala bearbetningen slukar energi och det blir extra viktigt för mig att kunna fylla på någonstans ifrån. Täppa igen hålen som gör att det läcker och energin rinner ur mig.

2015 är året jag fortsätter på det jag påbörjade under 2013-2014. 2015 är året jag satsar fullt ut på mig, mitt välmående, min hälsa. Löftet till mig själv – att leva mitt liv, göra sådant jag mår bra av och sikta mot drömmarna igen. Försöka nå målen jag ser framför mig. Eliminera det negativa, det som stoppar och bryter ner. Försöka svälja det dåliga samvetet som stundvis river inuti och sedan ta ett steg i taget så kommer det gå vägen. Det ska gå. Med en positiv inställning, positiv omgivning, viljan och så klart modet. Jag tror det är bra ingredienser för att förbättra förutsättningarna att lyckas. Bara jag kunde komma över det där dåliga samvetet någon gång… helt och hållet.

Förlåt för eventuell upprepning – myller i huvudet som sagt.

Emma