Dagen började med en promenad till sjukhuset. Himlen skiftade i ljusblått och rosa, solen hade fortfarande inte tittat över hustaken. Fantastisk och vacker start att promenera med soluppgången i bakgrunden. Att jag missade bussen kändes liksom oviktigt då. Väl på sjukhuset togs prover, sedan gick bussen till terapeuten. Skönt samtal, positiva konstateranden och spännande fortsättning.
Gårdagen var fullproppad med julbak hos grannarna. Två konditorer som kanske inte alltid har 100% koll på allt, men bra blev det! Skönt också att bli distraherad från kroppen som fortfarande kliar och irriterar påtagligt. Det har fortsatt sprida sig i ansiktet och över hela kroppen. Terroristen vid namn klåda driver mig till vansinne. Igår fick jag nog och kontaktade läkaren angående utslagen, hon ringde upp efter någon timme. Hon är guld värd. Allvarlig biverkan så ny epilepsi-medicin sätts in, igen. Denna gång hoppas jag verkligen det funkar, att medicinen passar mig och min kropp. Jag orkar inte ha mer krångel med kroppen, inte mer än ”nödvändigt”. Orkar inte mer mediciner som ger rent djävulska biverkningar. Nu borde i alla fall utslagen så sakteliga försvinna, tillsammans med klådan. Så jag känner hopp över att kroppens skick kommer bli bättre inom sinom tid.
Dagen har varit bra om man bortser från utslagen. Människor har varit glada, jag har fått leenden och ”hej” av personer jag mött på gatan. En dam gav mig skjuts från posten när hon såg att jag försökte få med mig det otympliga paketet hem. Haha, jag såg nog rolig ut där jag smidigt försökte svinga upp det på axeln… Högst osmidigt skulle nog Inger säga. Väldigt vänlig dam som erbjöd mig hjälp! 🙂 Annars har jag donat och grejat, mixat med nya mixern som jag känner mig sjukt nöjd över. Ännu en tidig julklapp – jag har tydligen varit snäll i år! F och jag har promenerat och myst, njutit av vädret och solen. Underbar dag vågar jag säga. För värken, sömnlösheten och kroppens åkommor bleknar i dagens ljusa stunder. Människorna som log, de som skrattade med en, solen som fick leendet att spricka och F som charmade in sig totalt. Hjärtat värmer när jag tittar på den lilla pälsbollen.
Jag såg solen gå upp och avslutade eftermiddagen med att se den gå ner, på ett minst lika vackert och färgsprakande vis. Nu sista rundan för dagen sen sömn.
Emma