30 NOVEMBER.

Första advent och det första ljuset brinner. Jag myser. Fullkomligt älskar julen, känns extra underbart nu när jag har lite mer ork. Ork att baka och pyssla mer än tidigare år, då det i princip varit obefintligt. Tänk, bara en sådan sak uppskattar jag så enormt mycket mer än förut. December är en månad jag frossar i allt från pepparkakor och lussebullar, knäck och choklad, julmusik och tomtar, haha ja extra allt – av exakt allt som är juligt. Sedan kräks jag på det och längtar inte tills nästa år förrän det närmar sig igen.

Känner mig annars lite kluven, disträ och i min egen bubbla. Har sovit som en kratta inatt. Vet inte vad som pågår i kroppen men något är det… Utslag som kliar över hela kroppen. Dränker hela mig i hudkräm titt som tätt, allt för att den torra hyn ska återgå till normalläge. Det kliar så, svider och irriterar, att jag bara vill gråta. Klia och gråta, fy fan var det tar på tålamodet. Jag trodde nästan jag hade glömt hur eksem känns, då jag inte haft det sedan högstadiet typ. Men nu har jag då blivit påmind hur förjävligt det är. Huvudvärken känns som en barnlek i jämförelse. Allt som pågår i kroppen gör mig så där disträ och tankspridd, inte konstigt egentligen… men ändå. Det är frustrerande. Klåda kan verkligen göra en galen, det påminner mig om tiden efter operationen på uppvaket när morfinet skulle ur kroppen. Myror, myror i armar och ben. Precis lika nu, fast överallt.

Bortsett från det har det varit en mysig dag ändå. Lång sovmorgon och helgfrukost, sedan kom mamma och assisterade i hundtrimningen. Hon borde starta eget 😉 Vi myste till det, pratade och drack sen glögg och pepparkakor. Julskyltningen skippades och dagen har känts som ett skönt avslut på helgen trots allt.

Nu kryper vi ner i soffan, dricker te och lyssnar på musik – ja julmusik så klart en dag som idag. Underbart sällskap med min fyrfotade, lilla tomtenisse. Nyklippt och fin – ALL kärlek till dig mamma för det!

Emma