SOLO.

Trodde jag skulle hinna spricka innan jag hade exemplaret i min hand! Men nu sitter jag här, med en kopp kaffe, Solos senaste nummer och myser. Läser ett reportage om en tjej med hjärntumör. Tjejen är jag. Det känns sjukt, att läsa sådant man tror bara händer andra. Sådant man bara ”läser om tidningarna” som jag kände innan jag drabbades. Jag känner mig glad över att jag fick frågan och möjligheten att sprida min story vid ytterligare ett tillfälle i sociala medier. Spring och köp! Jag hoppas att läsningen ger er något!

Enda felet är min ålder men så blev det enbart för att intervjun gjordes när jag var 24 och jag nyss fyllde 25! 😉

Tack Annelie för ett berörande reportage.
Tack Caroline för fina bilder.
Båda betyder så enormt mycket för mig i min bearbetning av Mårten, glöm aldrig det.

Så klart också stort tack till Solo, för ett fint reportage i sin helhet och för att ni ville ha med min sjukdomshistoria!

Emma