Som cancerdrabbad vet jag mer än någonsin tidigare vad han pratar om. Ska det få lov att behövas? Ska man få lov att uppleva döden på nära håll innan man förstår vad livet handlar om?
Låt t.ex. inte cancern komma innan du inser vad ditt liv är värt. Så var det för mig, Mårten kom med sin väckarklocka till mig. Nu sitter han här, påminner mig om min dödlighet och på ett sätt har han idiotiskt nog också gjort mig en tjänst.
Är inte det helt sjukt?
Emma