Det känns som jag har huvudet ovanför vattenytan, hela tiden kippandes efter sista rejäla andetag. Kallsup efter kallsup och benen jobbar som bara den. Trampar vatten samtidigt som vågorna brottas med varandra, högt och lågt runt mig. Jag, mitt i kaoset. Stormen. Hur fan hamnade jag här?
Oavsett svaret på den frågan är saken den, att det finns bara en sak att göra. Som fisken sa; ”just keep swimming”. Att aldrig ge upp, hur mycket det än känns som att världen jobbar emot en. Egentligen är det ju så jävla tröstlöst. Konstaterande: det går riktigt tungt just nu.
Emma
Emma Skoglund 