OFÖRMÅGAN.

Jag vet inte om det är tröttheten som visar sig i min… kanske oförmåga att prata. Jag orkar inte på något sätt, har inte så mycket att säga just nu. Känns som att jag har babblat non stop och nu är jag slut på ord. Helt tom. Jag vet inte, blir inte klok på mig själv. Funderingar liksom kommer och funderingar går.

Igår var vi en sväng till Västerås för att plocka ur lite saker ur lägenheten, vet inte riktigt hur det känns. Konstigt, kanske jävligt konstigt. Vågen som ofta ställer till det att ta raka beslut kommer och fuckar upp. Jag vet hur jag är – typisk våg – så det borde inte förvåna mig. Att plocka bland sakerna i lägenheten och se allt minska i takt med att det åkte ut genom dörren blev ännu en bekräftelse som suger. Samtidigt som jag frågar mig själv om jag är dum i huvudet känner jag mig överlycklig över flytt. Det kan ju finnas bättre kombinationer. Säger ju det, jag vet inte hur jag är just nu. Hemma i Dalarna igen har dagen varit riktigt skön men nu är det nog på tiden att gräva ner sig i bomben som släppts i detta rum. Är det kaos runt omkring en blir det väl säkert kaos i hela mig. Funderingarna får försvinna en stund i musiken.

Jag måste ta tag i att söka lägenhet, på riktigt. Inget mer googlande. Fan.

Emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s