Blev som hastigast kallad till sjukhuset i Västerås igår, man skulle göra en bedömning på huvudvärken. Äntligen kände jag. Så pappsen och jag drog iväg och träffade ännu en ny läkare, så klart. Men läkaren vi fick träffa kändes faktiskt som en av de bästa jag haft i Västerås, han var vettig. Psykologisk på något sätt. Slängde inte ur sig massa saker utan lyssnade, tänkte och reflekterade över situationen. Allt detta kan man ju ta förgivet av en läkare kan man ju tycka, men nej, det är inte min erfarenhet i grukstan. Han letade febrilt efter någon orsak som huvudvärken kan bero på, men till sin besvikelse hittade han ingenting. Samtidigt som jag ropade hurra-rop typ över att det inte var nåt fel på mig – förutom Mårten i mitt huvud då – så var jag lika besviken som han.
Till slut kom vi fram till att jag ska gå till sjukgymnasten, gå till psykologen och gå på massage. Vilket jag tror kan hjälpa mig slappna av och förhoppningsvis minska och bli av med huvudvärken så småningom. Han, massören och min andra läkare har kommit in på banan spänningshuvudvärk. Vilket inte förvånar mig i och med att jag haft axlarna uppe vid öronen innan jag fick massagen.Dessutom kan jag ju inte slappna av. Måste lära mig.
Emma Skoglund 