DAGEN MED STORT D.

Läkaren sa att det såg bra ut på bilderna. Hoppfullheten sköt i höjden även om jag behöll fötterna på jorden. Bra? Okej…bra. Vänta nu, vad är bra? Vad innebär bra? Han fortsatte efter att jag dragit ur honom mer förklaringar och berättade att strålningen har gett ganska obetydlig effekt. På bilderna kan man se en minskning med ca 1 mm. Det var nog då modet sjönk ända ner till Kina. Hur fan kan det vara bra? Det är ju ingenting… Jag hade verkligen hoppats och trott på mer och ganska snabbt slogs jag av tanken att jag har gått igenom strålningen och det helvetet helt i onödan. Det var så det kändes, men jag vet, det är inte så.

Mina tankar snurrade på och som vanligt när jag sitter där mitt emot någon i läkarrock blir jag nollställd. Virrvarret i huvudet blir bara blankt. Jag tänker massor men kan inte få fram vad jag tänker och alla frågor jag hade försvinner. Nya tankar och frågor dyker upp och försvinner lika snabbt. Mamma hade som tur var huvudet på skaft och tog reda på det jag behövde veta. Fick svar på många av de frågor och funderingar jag går med hemma varje dag, vilket jag inte hade fått om jag suttit där själv.
Min tumör är långsamt växande vilket också innebär att den minskar väldigt långsamt. Så just nu vill läkarna bara avvakta och i september blir det återbesök. Då kommer man ta nya MR-bilder för att se om något har hänt. Som det ser ut i dagsläget vill man varken gå in och operera igen eller ge mer strålning. Det läkarna kan göra nu är att hitta smärtlindring mot huvudvärken. Har fått några plåster med morfin-preparat i som jag ska prova och jag hoppas att de hjälper. Det enda jag ber om är att få bli av med huvudvärken. Jag skiter fullständigt i om Mårten finns kvar i mitt huvud, så länge jag kan leva mitt liv. Antar att det bara är att försöka vänja sig vid den tanken – att Mårten är där. Jag får ta dagen som den kommer och uppskatta allt jag har. Göra det bästa av situationen. Nu vet jag i alla fall svaret på hur mycket effekt strålningen fick och det känns ändå bra. Ingen mer väntan och ovisshet på något sätt även om jag inte fick så mycket svar av läkaren idag.
 
Så Mårten…sitt där då. Var i mitt huvud. Men låt mig leva ifred – ostörd och utan värk och MASSA problem. För skadar du mig, då jävlar ska du bli varse om att du har skadat fel person igen också.
Emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s