KONFLIKT.

Hjärnan står och skriker på hjärtat, likt hjärtat vore en idiot. ”Men det bara är så! Förstår du inte?! Sluta nu. Lägg ner. Det är ingen idé! Gör så här nu och sluta med det andra! Hör du mig??” Hjärtat vet inte vilket ben hon ska stå på. Förvirringen blir total i hjärtat när de hårda, men sanna orden kommer fram. Underläppen darrar och ögonen är vattenfyllda. ”Jag vet… men… jag…” Hjärnan avbryter. Blir ännu mer frustrerad på det hjärtformade känslomässiga vraket som står och stirrar ledset i backen. Hjärtats fötter pekar inåt och hon vrider osäkert på sig när hjärnan stoppar henne. ”Nej. Inget ‘men…jag’. Lägg ner bara!”. Hjärtat vet att allt som hjärnan står och gormar om är sant. Allt hjärnan säger till hjärtat att göra är vettigt. Men hjärtat vet också att man inte bara gör. Det som sägs är lättare sagt än gjort.

Hjärtat som står där och känner massa saker… medan hjärnan agerar logisk kulspruta. Där orden bara flyger ut och allt bara är att göra. ”Bara gör si, bara gör så.” Det funkar inte i hjärtats väg. För där finns det alldeles för mycket känslor och det är känslor som man inte stoppar undan hur lätt som helst. Men hjärtat vet. Hon skulle behöva göra precis som hjärnan gör just nu. Agera kulspruta och vara logisk. Bara göra och sluta känna och tänka så mycket. För det är känslorna som får henne att tänka.

Emma