ÖVER. DET ÄR ÖVER.

Jag kunde inte skilja på om det var regn eller tårar som rann ner för mina kinder. Ibland fick jag en salt smak på tungan och jag var avslöjad. Vilken hysterisk sista promenad till och från behandlingen. Känns som att regnet vill symbolisera något idag. Jag hoppas det är Mårten som blöder. 28 av 28 behandlingar, nu är jag klar för den här gången. De här 6 veckorna har verkligen gått snabbare än jag trott och jag kan inte fatta att det är över. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gör nog både och – skrattar samtidigt som tårarna bara rinner. Återigen har någon dragit ur proppen och det finns ingen stopp-knapp och jag sitter som ett frågetecken. Men det är okej.

Det är så blandade känslor att avsluta strålningen, säga hej då till sjuksköterskorna som tagit så bra hand om mig. Att inte längre ha överhanden. Inte längre göra något lika aktivt för att kämpa mot cancern i min kropp. Min och maskinens gemensamma fight mot Mårten är över och nu står jag själv igen. Min armé av soldater är sjukhuspersonalen, men annars ska jag fortsätta på egen hand. Ingen mer hjälp av någon Star Wars-apparat.

Känner mig bedövad. Någon behöver nypa mig. Dagens planer läggs på hyllan, jag behöver vila. Vila för huvudet, känslorna, kroppen. Är det sant? Jag har alltså tagit mig igenom hela strålbehandlingen. Frågetecken.

Emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s