Det känns som att någon skalar av mig alla lager som jag genom åren har samlat på mig. De blev som ett skal och skalet fungerar som ett slags skydd, på ett vis jag egentligen inte förstår. Varje lager representeras av olika saker i livet. Viktiga som oviktiga. Nu känns det som att jag inte har så många kvar. Min rustning har sänkts även om jag krigar vidare. Naket är nog ordet som passar bäst när lagrena troligtvis nu har lämnat mig. Delvis i alla fall. Vissa saker blir betydelselösa samtidigt som andra blir så otroligt viktiga. Det har det senaste halvåret fått mig att inse. Ta mitt hår, utsätt mig för hårda kamper och låt mig må förjävligt emellanåt, så länge jag får behålla det viktigaste lagret. Familjen och vännerna – de är livet. Det spelar ingen roll hur jag ser ut, hår eller inte, med eller utan smink, märkeskläder och de senaste skorna. Det skiter jag i. Det här är jag och bryr man sig om en människa skiter man i hur den ser ut. Det är insidan som räknas, ingenting annat.
Jag tycker det är hemskt att så mycket i livet kretsar kring hur vi ser ut. Press, förväntningar och oerhört höga krav. ”Mallar” över hur man ska vara. När jag nu känner mig naken så känner jag mig också lättad. Det var nog lite det de handlade om igår när jag kände mig glad trots snaggandet. Jag ser ut så här och jag har nog (lite) släppt pressen.
När jag nu om dagarna känner mig lycklig och glad är det på nivåer jag aldrig upplevt förut. Det bubblar inom mig. Tänker ta ett glädjeskutt och hoppa ut på balkongen. Njuta av solens strålar. Livet är för underbart ibland! Rent av vackert.
Emma
Emma Skoglund 