BLI INTE CHOCKAD.

Jag är ny-snaggad. Som jag brukar säga; ibland måste man bara göra vad man måste.

Det kändes som all ångest jag haft de senaste veckorna lossnade i samma takt som håret innan det landade på golvet. Det rann av mig på något sätt. När mamma tog fram rakapparaten trodde jag att jag skulle reagera genom att antingen skratta eller gråta. ”Nu kör vi” sa jag och mamma tog första taget med apparaten. Tårarna fyllde mina ögon och jag grät en liten skvätt. Sen skrattade jag. Kunde bara konstatera att det var så sjukt att se mig så. Snaggad. Utan långt hår. Jag som hela mitt liv haft långt hår. Det här går inte att förbereda sig på. Ärren kom fram. De kala fläckarna där jag redan tappat håret likaså. När jag drog handen på huvudet kändes det ändå inte konstigt. Det kändes bra och nu kan jag inte göra annat än att le. Jag känner mig så jävla lättad. Återigen, sjukt. Ångesten har lämnat mig och det är som att vinna en miljon på lotto. Tror jag.

Det här är den nya Emma. Så är det. Bara att acceptera. Håret växer ut, det kommer liksom sen.

Annorlunda.