Idag hände det. Satt i soffan och såg på Grey’s, drog handen genom håret och såg tussen. På ett sätt blev jag fascinerad. Håret bara lossnade. Halva jag fick en känsla av ”äntligen”. Det var som en sten som lyftes från mina axlar. Ni tycker säkert jag är knäpp och det kommer jag nog själv tycka typ imorn. Eller om några timmar bara. Men det har tärt på mig att gå och lägga mig varje kväll och fundera på vad jag vaknar till. Ligger min frisyr kvar på kudden eller får jag behålla det lite till? Hemsk sak att somna till, det går liksom inte. Hår, hår och hår, det är ju fan det enda jag funderat på de senaste veckorna. Har betett mig som en besatt. Nu är det nog. Lite sorgligt att bli av med det, men får göra som Samantha i Sex and The City. Vad sägs om…hmm, afro kanske? ;] Haha!
Nu vet jag och nu är det bara att köra. Får bli mössa några dagar innan jag kommer iväg till perukmakaren. För där finns det inga om eller men tror jag. En peruk kan nog vara skönt att ha ibland. Så kan jag få se ut lite som jag själv vill i alla fall, till och från.
FUCK CANCER.
Emma
Emma Skoglund 