DUNKA DUNKA.

Matlusten har lämnat mig. Ingenting smakar speciellt gott och jag är som en slav under orken. Har gått runt som en zombie hela dagen. Det kanske hänger ihop, matlusten och tröttheten. Ännu en dag med härligt väder och jag tog vara på det inifrån genom fönstret. Trist. Men min kropp är som att bära runt på ett ton och ja, jag är ju inte Sveriges starkaste man. Correction: kvinna. Har grym träningsvärk i överarmarna – ännu en bekräftelse på kortisonet, jag är svag i musklerna. Läkaren sa innan jag började med behandlingen: ”du kanske kommer känna dig svag i överarmarna under tiden du äter kortison.” Sherlock.. snälla skoja inte med mig.

Huvudvärken idag är så där mystisk. Det känns som att tungan dunkar. Musklerna har värre disco än min Piff och Puff-granne fan… Sänk basen! Det påminner lite om när jag låg på uppvaket efter operationen, proppad med morfin. Förutom att jag inte känner mig drogad som en spaghetti. Tungan kändes då stor som en stock, förstod direkt Js förklaring när han berättade sin sjukhusvistelse för mig. Tänker alltid på honom när det känns så här. Haha, enbart för att han förklarade det så roligt. ”Det är som att ha en stock i käften” och så gjorde han om rösten så det lät som att han inte kunde prata och satte upp händerna för att beskriva. Haha jaa, vad ska man säga.

Nu ska jag hämta min kompis Citodon och gräva en djup grop i soffan. Om det inte redan är en där. Det är väl ett hål snart.

Emma