BARA TANKAR.

Den där j*vla John Blund missade mig totalt inatt. Jag börjar undra om jag har gjort honom något.. Vände och vred som en tornado i sängen. Lakanet trasslade in mig som om jag vore en puppa i sitt lilla ”löv”. Fast jag befann mig varken i vila eller var orörlig. Snarare helt tvärtom. Hysterisk och högst rörlig. Känns som att någon smygit in en ballong genom örat och börjat blåsa upp den. Det känns lite som att det är mindre utrymme i hjärnan, mer tryck. Vilket innebär mer kortison, mer mediciner och det, såklart, sätter sina spår. Dålig sömn – mer huvudvärk, mer huvudvärk – mindre sömn och den extremt dåliga cirkeln är igång. Hur fan bryter man den? Insomningstabletter? …great mer piller.

Jag känner mig som den stora rosa elefanten som studsar runt i rummet. Alla ser den och vet om den men vill inte säga någonting om den. Obekvämt är nog ett ord som passar. Kunde inte sluta tänka på det inatt när jag befann mig i mitt instängda lilla löv i form av trassliga lakan. Det är alltid (enligt mig) bättre att fråga. Fråga vad man vill. Säga vad man tänker på. Tro mig. Tro mig när jag säger det, jag har fått höra en hel del hittills så ingenting kan…ja, vilket ord ska jag använda? Jag vet inte vad folk är rädda för, men jag kan ta det. Jag tar hellre alla slags tankar och funderingar istället för att bli den här sjuka personen, som man tycker synd om. Cancer-Emma, som man kanske undviker för att det finns jobbiga saker i min vardag. Allt handlar inte hela tiden om min sjukdom. Jag är fortfarande Emma. Jag är inte cancer, jag har cancer, och det är en gigantiskt stor skillnad på det.

Emma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s