ONSDAG.

Ännu en natt där jag svävade i ett evigt slumrande mellan sömn och vaket tillstånd. Jag fastnar där för tillfället. Tror det är mycket funderingar inför strålningen och allt vad det innebär. Det är som vanligt svårt att förbereda sig på någonting som man inte riktigt vet vad det innebär. Det återstår att se. Men jag ska till sjukhuset idag och göra den där simuleringen inför strålningen. Om jag förstått det rätt så kommer de kolla om planen de ritat ut för hur strålarna ska riktas stämmer överrens med verkligheten. Sen jag var där sist har läkarna ritat ut precis var man ska stråla på huvudet, så jag hoppas allt går som smort. Så kör strålningen igång imorn. Ska försöka dela med mig av lite bilder sen tänkte jag.

Jag överlevde gårdagen. Hjärtformade ballonger, söta nallar och ”jag älskar dig”-kort överallt. 14 februari har blivit lite väl hysteriskt anser jag. Man borde sprida ut uppvaktandet lite då och då. Inte allt, boom, på en dag. En vän sa en så klockren sak, ”varför ska man bara visa kärlek och uppvaktning på en dag?”. Mer spontanitet tycker jag.

Jag spenderade dagen med fantastiska Madde. Underbart väder, inspiration, skratt. Motivationskontot fylldes helt klart på. Tack. ♥

Emma