Jag flög upp imorse när telefonen ringde. Det var någon Mattias(?) i luren och jag fattade inte vem han var. Min röst gick upp i falsett och harklade mig ungefär femtioelva gånger innan den lät någorlunda normalt. Snyggt, och så dalmålet på det… Han yrade, jag yrade. Onkologen. Mask. Röntgen. Måndag. 12:00. Eller var det 11:30?
Njuter av att solen bländar mig genom de skitiga fönstrena (som det verkligen behöver göras något åt). Det förvirrade uppvaknandet lämnade en vattenballongskänsla i huvudet. Dags att citodon och förbereda för tvättdag. Imorgon, peppar, peppar, får jag nog besök av två tjejer som är av värdsklass.
Tack för era mail och kommentarer. Tankar och kramar i internetformat – jag tar emot dem. Kärlek tillbaka till er. ♥
Emma
Emma Skoglund 