När ska jag prata om det? Ska jag svara att jag mår bra när jag träffar någon på stan? Ska jag säga att jag är sjuk? Tänk om den personen inte vet då? Och så droppar man världens nyhet. Där. Mitt i butiken, bland alla människor och hon letar efter en snygg topp inför kvällens fest. Snacka om partypooper. Eller när han är påväg för att träffa några kompisar för en kaffe/öl, eller tv-spelskväll, eller nåt. Där. Mitt i hetsen. Hur blir reaktionen? Förstör man nåt?
Nej, då är jag tyst. Och sen när han/hon tar upp det och frågar hur jag mår och undrar hur allt går, då står jag där och känner mig dum istället. Eftersom jag låtsats som att inget har hänt och så vet personen redan. Hur fan ska jag veta när jag ska bita ihop och trä masken på, ”spela” gamla vanliga Emma, som mår bra? Och när ska jag säga sanningen? Hur läser man av situationen och avgör hur man ska göra? Jag låtsas alltid. Tar aldrig upp det om inte den andre gör det…för ifall den personen inte vet. Då får det förbli så. Lyckligt ovetandes. Det är bättre så.
Eller? Hur ska man göra egentligen…
Emma
Emma Skoglund 